Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXII - Kapitlet XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•286
af en lök," genmälde Cuddie. "Ack, du min Gud! se
hur’bredsvärden blixtra! Krig ä’ ändå en bra faslig sak. Den ska*
vara bra slug, som får mig till något så’nt igen — men för Guds
skull, sir, låt oss skynda oss härifrån."
Morton insåg nödvändigheten af att följa sin trogna
va-pendragares råd, och begaf sig åter å väg i snabbt traf,
hvarmed de fortforo utan afbrott, i det de styrde kosan åt
bergstrakten, der de förmodade sig träffa på några af
flyktingarna, som möjligen samlats, antingen för att göra motstånd eller
betinga sig drägliga vilkor.
KAPITLET XXXIII.
De fordra
Af Himlen lejons hjertan, tigrars anda,
Ja, deras grymhet äfven.
FLETCHER.
Aftonen hade infallit, och på de sista två timmarna hade
Morton och hans trogna följeslagare ej sett någon af deras
olyckskamrater, då de nalkades en stor enstaka bondgård, som
låg afskiljd från alla mennisko-boningar, vid ingången till en
vild, moss-uppfylld dal.
"Våra hästar vilja ej bära oss längre utan mat och hvila,"
sade Morton, "och vi måste om möjligt försöka att skaffa oss
dem här."
Med dessa ord red han förut upp till huset, hvilket hade
allt utseende af att vara bebodt. En tjock rök uppsteg utur
skorstenen, och färska hofspår syntes vid porten. De kunde till
och med höra sorl af menniskoröster inifrån huset; men alla
fönsterluckor på nedra botten voro sorgfälligt tillslutna, och
intet svar hördes då de bultade på porten. Efter att förgäfves
hafva ropat och bedt om att blifva insläppta, gingo de till
stallet eller lidret för att draga försorg om sina hästar, innan de
gjorde några vidare försök att komma in. På detta ställe
funno de tio eller tolf hästar, hvilkas strapserade utseende och
militäriska sadel-munderingar tydligt tillkännagåfvo, att deras ägare
voro flyktande insurgenter, hvilka befunno sig i samma
omständigheter som de sjelfva.
"Detta möte bådar lycka," sade Cuddie, "och de ha* fullt
upp med kött, det ä* hvad som är säkert, för här ä1 en rå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
