Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•295
garnes bevakning och tvättandet af hans stridshästs rygg —
gåfvos med samma jemna, oförändrade röst, utan att den
minsta ton röjde att talaren ansåg den ena tillsägelsen vigtigare
än den andra.
Cameronianerna, som så nyss förut varit färdiga att blifva
beredvilliga verkställare af en blodig afrättning, skalle nu sjelfva
undergå den, och tycktes lika beredda på båda ytterligheterna;
ty ingen enda af dem röjde det minsta tecken till fraktan, då
de befalldes att lemna rummet för att gå en ögonblicklig död
till mötes. Deras stränga enthusiasm upprätthöll dem i denna
fruktansvärda stund, och de aflägsnade sig tigande och med fasta
blickar, utom att en af dem såg Claverhouse skarpt i ansigtet
och yttrade med en sträng, stadig röst, — "Olyckan skall
förfölja den våldsamme," hvilket Claverhouse endast besvarade med
ett föraktligt leende.
Så fort de lemnat rummet, började Claverhouse anlita
den anrättning, som ett par af hans trupp i hast anskaffat, och
inbjöd Morton att följa sitt exempel, i det han anmärkte, att
det varit en mödosam dag för dem båda. Morton undanbad
sig maten; ty den plötsliga förändringen i hans belägenhet —
öfvergången från grafvens rand till en utsigt att få behålla
lifvet, hade åstadkommit en svindlande skakning i hela hans
varelse; men som denna förvirrade förnimmelse var åtföljd af en
brinnande törst, yttrade han sig önska få något att dricka.
"Jag skall gerna dricka er till," sade Claverhouse; "ty
här ha’ vi ett stenkrus fullt med öl, som måste vara godt, oin
det finns något godt i trakten; ty whiggarna underlåta aldrig
att ta’ reda på sådant. — Er skål, Mr Morton," sade han, "i
det han slog i en bägare öl åt sig och räckte en annan åt
sin fånge.
Morton förde den till munnen och skulle just till att
dricka, då en utanför fönstret aflossad gevärs-salfva, åtföljd af
ett två eller tre gånger allt svagare upprepadt doft jemmer-rop
förkunnade de tre karlarnes öde, som nyss lemnat dem.
Mor-ton ryste till och satte den orörda bägaren ifrån sig.
"Ni är ännu ovan vid dessa uppträden, Mr Morton,"
sade Claverhouse, sedan han med mycket lugn tömt sin bägare,
"och jag tänker inte sämre om er för det ni, som en ung
soldat, synes känna dem lifligt. Men vana, pligt och
nödvändighet förlika menniskor med allting."
"Jag hoppas de aldrig skola förlika mig vid dylika
uppträden som dessa," sade Morton.
"Ni lår näppeligen tro," sade Claverhouse till svar, "att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
