Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•297
tas önskan skall blifva uppfylld till ditt förderf, och ditt eget
högmods förhoppning skall förgöra dig. Jag kallar dig, John
Grahame, att träda inför Guds domstol, för att stå till ansvar för
detta oskyldiga blod, och för de strömmar du dessutom utgjutit."
I detsamma han högljudt yttrade dessa ord, förde han
högra handen öfver sitt blödande ansigte och höjde den emot
Himlen, hvarpå han med svagare röst tillade, — "Huru länge,
o, Herre, du helige och sannfärdige, vill du dröja med att fälla
dom och hämnas dina heligas blod?" och just som han uttalat
det sista ordet föll han baklänges, utan något försök att taga
emot sig, och var död innan hans hufvud nått golfvet.
Morton blef häftigt uppskakad vid detta utomordentliga
uppträde och den döende mannens förutsägelse, som på ett så
sällsamt sätt öfverensstämde med den önskan Claverhouse nyss
uttryckt. Två dragoner, som voro i rummet, röjde oaktadt sin
vana vid dylika uppträden, mycken bestörtning vid den
plötsliga uppenbarelsen och de ord de hört. Claverhouse ensam
bibehöll sin lugna fattning. I första ögonblicket af Mucklewraths
uppträdande, hade han fört handen till sin pistol, men då han såg
den sårade uslingens tillstånd, bortdrog han den genast och
af-hörde med mycken köld hans döds-profetia.
Då han föll, frågade Claverhouse i en fullkomligt
likgiltig ton — "Hur’ kom den karlen hit? — Svara, din bligande
narr," sade han till den närmaste dragonen, "så framt du inte
vill att jag skall tro dig vara en sådan kruka, att du är rädd
för en döende menniska."
Dragonen korsade sig och svarade med stammande röst, —
"Att han undgått deras uppmärksamhet, då de bortförde de andra
liken, emedan han råkat falla i ett hörn, dit några kappor
blifvit kastade, som dolt honom."
"Tag bort honom nu då, din gapande narr, och akta dig
att han inte biter dig, för att komma ett gammalt ordspråk på
skam. Detta är en alldeles ny händelse, Mr Morton, att de
döda skola stiga upp och stöta oss från våra platser. Jag
måste se till att mina junkrar slipa sina svärd skarpare; de
brukade eljest inte göra sitt arbete så slarfvigt. — Men vi ha’ haft en
mödosam dag; de äro trötta af sitt blodiga arbete, och jag
gissar att ni, Mr Morton, lika väl som jag, inte har något emot
ett par timmars hvila."
Med dessa ord gaf han till en gäspning och tog ett ljus,
som en soldat ställt tillreds, och gick med en artig bugning
för Morton till det rum, som blifvit iordningsstäldt åt honom.
fanatismen. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
