Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•319
mildra sig till samljud med hela den omgifvande stillheten.
Vägen, utför hvilken ryttaren färdades, var emellanåt beskuggad
af väldiga enstaka träd-grupper, och på andra ställen omgifven
af häckar och öfverhängande fruktträds-grenar, som voro
belastade med sommarens frukter. .
Det närmaste föremål af någon betydenhet var ett
för-paktarhus, eller kanske också en mindre herrgård, beläget på
sluttningen af en solbelyst strand-höjd, söm var betäckt med
äppel- och päron-träd. Vid nedre ändan af den väg, som förde
upp till detta anspråkslösa boningshus, var en liten koja, som
man af dess läge kunnat taga för en grindstuga, ehuru den
tydligt ej var ämnad till detta ändamål. Hyddan hade ett
trefligt utseende och var anordnad med mera prydlighet än som
är vanligt i Skottland. Den hade sin lilla trädgård, der några
träd och buskar voro blandade med köksväxter; en ko och sex
får betade i en närbelägen täppa; tuppen struttade och kråmade
sig, och lockade sin familj omkring sig utanför stug-dörren; en
nätt hoplagd hög af ris och torf tillkännagaf att vinter-bränslet
redan var anskaflfadt; och den tunna blå röken, som uppsteg ur
den med halmrep lindade skorstenen, och långsamt framhvirflade
mellan träden, antydde att aftonmåltiden höll på att tillagas.
För att fullända denna lilla tafla af landtlig frid och trefnad,
höll en flicka af ungefär fem års ålder på att hemta vatten i
en kruka, ur en vacker kristallklar källa, som uppsprang vid
roten af en gammal murken ek, hvilken låg ungefär tretti alnar
ifrån stugan.
Fremlingen höll in sin häst och ropade till den lilla
nymfen, i det han bad att få veta vägen till Fairy-knowe. Barnet,
som knappt förstod hvad som sades till henne, satte ner sin
vattkruka, strök sitt linfärgade hår ur ansigtet och spärrade upp
sina stora blå ögon med det förundrande, "Hvad ä’ det ni vill?"
som vanligtvis är en bondes första svar — om det kan få namn
af ett — på hvilken fråga som helst.
"Jag önskar veta vägen till Fairy-knowe."
"Mamma, mamma," utropade den lilla bondflickan, i det
hon sprang till stugdörren, "kom ut och tala med herrn här."
Modren visade sig — en vacker ung bondqvinna, hvars
af naturen sluga och skälmska anletsdrag äktenskapet gifvit detta
ärbara, matronlika utseende, som isynnerhet utmärker den
Skottska bondhustrun. Hon bar ett dibarn på ena armen, medan
hon med den andra slätade ut sitt förkläde, vid hvilket en
liten knubbig två års gammal pojke fasthöll sig. Den äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
