Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•321
ven på hvarandra, och var ingen alls till nöjes; och när jag blef
karl, kom ett annat slags frågande i braket, som jag tyckte
ännu sämre om än Verklig Kallelse, och deri enas ’låfvar och
svär’, var hopfästadt vid ändan af den andras. Derföre, sir,
tycker jag alltid mest om att höra hvad frågan ä’ om, innan jag
besvarar den."
"Af mina har ni ingenting att befara, min vän ; de angå
blott landets ställning."
"Landet?" svarade Cuddie; "åh, med landet har det ingen
nöd, om bara inte den fördömda Claverhouse — de kalla
honom för Dundee nu — vore, som de säger ännu huserar i
Högländerna, och flackar omkring bland alla byxlösa Donalder,
Dun-caner och Dugalder, för att vända upp och ner på all ting
igen, se’n vi nu kommit temligen bra i lugnet. Men Mackay
kommer nog att ge honom sitt res-pass, det ä’ säkert."
"Hur’ kan ni vara så säker på det, min vän?" frågade
ryttaren.
"Jag hörde det med mina egna öron förespås honom af
en man, som varit sten död i tre timmar, och kom tillbaks till
den här jorden, för att säga honom sin hjertans tanka. Det
var på ett ställe de kalla’ för Drumshinnel."
"Verkligen," sade fremlingen; "jag kan knappt tro er,
min vän."
"Ni kan fråga min mor då, om hon vore i lifvet," sade
Cuddie; "det var hon som förklara’ alltsammans för mig; för
jag trodde att karlen bara blifvit sårad. I alla händelser talte
han om Stuartarnes fördrifvande, och den hämd som skulle
drabba Claverhouse och hans dragoner. De kalla’ mannen för
Ha-bakuk Mucklewrath, och fast hans hjerna var litet på sned,
kunde han i alla fall predika som en hel karl."
"Ni tyckes lefva i en bördig och fredlig trakt;" sade
fremlingen.
"Ja, Gud ske lof, det ä’ inte att klaga på, sir, bara vi
lyckligt och väl få in skörden," sade Cuddie; "men om ni sett
blodet rinna lika häftigt på spetsen af den der bryggan, som
vattnet nå’nsin strömmat inunder den, skulle ni ej tyckt det
vara ett så vackert skådespel."
"Ni menar striden för några år sedan? — Jag var hos
Monmouth samma morgon, min vän, och säg en del af bataljen."
sade fremlingen.
"Då såg ni en duktig kamp," sade Cuddie; "det skall
böta mig för att slåss i all min da’r. — Jag tyckte väl på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
