Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•323
"Äro de således inte gifta ännu?" sade ryttaren hastigt.
"Nej, baraj hvad de kalla förlåfvade — hustru min och
jag vore vittnen — det ä’ inte för så många måna’r se’n —
det var ett långt frieri — det var inte många som visste
skälet, utom Jenny och jag — Men vill ni inte stiga af? Jag kan
inte förlika mig med att se er sitta så här ute, då molnen
stiga upp så tjocka åt Glasgows-sidan till, hvilket mycket klokt
folk anser båda regn."
Ett tungt, svart moln hade verkligen redan bortskymt den
nedgående solen, och några stora regndroppar, i förening med
en på afstånd mullrande åska, tycktes förebåda ett hotande
oväder.
"Jag tror fan rider karlen," sade Cuddie för sig sjelf
"Jag önskar att han antingen måtte stiga af eller rida sin väg,
så att han måtte hinna få tak öfver hufvu’t i Hamilton innan
skur’n börjar."
Men ryttaren satt orörlig på sin häst under två eller
treminuter efter sin sista fråga, som om han varit utmattad af
någon ovanlig ansträngning. Slutligen hemtade han sig likväl,
liksom genom ett häftigt och smärtsamt bemödande, och frågade
Cuddie, "Om Lady Margretha Bellenden ännu lefde."
"Ja, nog gör hon det, fast det ä’ klent beställdt med henne,"
svarade Cuddie. "Det ha’ gått mycket ner för familjen, se’n de
svåra tiderna begynnte. De ha’ förlorat den gamla Borgen,
och hela det vackra baroniet, och gärdena, som jag plöjt så
ofta, och min kålgård, som jag skulle fått tillbaks igen, och det
så godt som för ingenting annat, kan man säga, än förlusten
af några bitar fårskinn, som kom bort under förvirringen vid
Tillietudlems intagande."
"Jag har hört någonting ditåt," sade fremlingen, i det
han fördjupade sin röst och vände bort hufvudet. "Jag känner
till familjen något, och skulle gerna vilja hjelpa dem om jag
kunde. Kan ni låta mig få en sär.g i ert hus öfver natten,
min vän?"
"Visst ha’ vi knappt om utrymmet, sir," sade Cuddie;
"men vi ska’ väl se till hvad vi kan göra, hellre än att ni skar
rida vidare i ovädret; ty för att vara uppriktig mot er, sir, så
ser ni mig ut att inte må riktigt bra."
"Jag är fallen för svindel, men det går snart öfver," sade
fremlingen.
"En tarflig aftonmåltid tror jag vi kan låfva er, sir,"
sade Cuddie, "och det bli’r väl någon råd med sängen. Vi
vilja ogerna att en fremling skulle sakna hvad vi ha’ sjelfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
