Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•325
hennes farmor, Lady Margretha, har mycket stor aktning för
förnämt folk, och ä1 inte elak emot de fattiga heller. —
Men hvarför kommer du inte fram med hafver-puddingen, mor?"
"Ah, ge dig till tåls, min gubbe," genmälte Jenny, "så
ska1 du få den i sinom tid; jag vet nog att du tycker om din
soppa het."
Cuddie vred sig af och ann, och skrattade med ett
särdeles uttryck af hemligt förstånd vid detta svar, hvilket
efterföljdes af ett föga vigtigt samtal emellan honom och hans
hustru, hvari den fremmande ej tog någon del. Slutligen afbröt
han dem plötsligt med frågan — "Kan ni säga mig när Lörd
Evandale’s giftermål kommer att ske?"
"Helt snart, efter hvad ni hört," svarade Jenny, innan
hennes man hann taga till ordet; "det skulle redan varit gjordt,
om inte gamla Major Bellendens död kommit emellan."
"Den förträffliga gubben!" sade den fremmande; "jag
hörde i Edinburgh att ban var död — Var han länge sjuk?"
"Han kunde inte sägas hålla uppe sitt hufvud alltse’n hans
svägerska och brorsbarn blefvo drifna från hus och hem, och
han sjelf hade lånt mycket pengar, för att drifva processen —
men det var på sista slutet af Kung Jakobs regering — och
Basil Olifant, som gjorde anspråk på godset, blef papist för att
behaga de maktägande, och se’n kunde man inte neka honom
nå’nting; så att fruntimmerna till slut förlorade processen,
sedan de hållit på med den både länge och väl, och. som jag sa’
nyss, Majoren höll aldrig upp sitt hufvud igen. Och se’n kom
Stuartarnes fördrifvande; och fast han inte hade stort skäl att
tycka om dem, kunde han ändå inte fördra’ det, och det tog
alldeles lifvet af honom, hvarpå fordrings-ägarne kommo till Charnwoocl,
och togo rubb och stubb af hvad som fanns der — han var
aldrig rik den beskedliga gubden, ty ban kunde inte tåla att
se någon lida nöd."
"Han var verkligen en förträfflig man," sade fremlingen
med en stammande röst, — "det vill säga, jag har hört att
han var det, — Fruntimmerna lemnades således både utan
förmögenhet och utan beskyddare?"
"De skola hvarken komma att sakna det ena eller det
andra, så länge Lörd Evandale lefver," sade Jenny; "han har
varit dem en trogen vän under deras betryck — Sjelfva det
hus de bo i, ä’ hans Herrlighets, och som min gamla svärmor
Mause bruka’ säga, aldrig har någon man, alltsedan Patriarken
Jakobs dagar, tjenat så länge och så hårdt för en hustru, som
den goda Lörd Evandale gjort."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
