Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•329
wJa nog gamla hennes Nåd mycket kinkig i det der
fallet, det ä’ då visst och sannt," sade Cuddie.
"Och se’n, Cuddie," fortfor hans äkta hälft, som sparat
sitt kraftigaste skäl till sist, "om detta giftermål med Lörd
Evandale bli’r uppslaget, hur1 går det då med vår egen lilla stuga,
och med kåltäppan och ko-betet? — Jag Iåfvar på att vi och
alla de söta barnen bli1 drifna ut i vida verlden."
Här började Jenny att gråta. — Cuddie vred sig än hit
och än dit, en verklig afbild af rådvillheten. Slutligen sade han,
"Nå, gumma, kan du då inte säga hur’ vi ska’ bära oss åt,
utan allt det här larmet?"
"Göra just jemt ingenting," sade Jenny. "Du får aldrig
låtsas känna någonting om den här herrn, och inte för ditt lif
såga ett ord om att han varit här eller uppe på herrgål’n. —
Om jag vetat det, skulle jag gett honom min egen säng och
sofvit i fähuset, förrän han skulle gått dit upp; men det kan
inte hjelpas nu. Det första som måste göras, ä1 att få honom
lyckligt sin väg i morgon bitti*; och jag tror inte att han ska’
komma tillbaks i brådkaste."
"Min stackars herre!" sade Cuddie; "och får jag inte tala
med honom då?"
"För allt hvad heligt nej," sade Jenny; "du ä1 ju inte
skyldig att känna igen honom, och jag skulle ej heller talt om
det för dig, om jag ej fruktat för att du skulle kännt igen
honom i morgon."
"Nå, nå," sade Cuddie med en djup suck, "jag ska’ väl
bort och plöja ut-åkern då; för om jag inte får tala vid
honom, vill jag hellre vara ur vägen."
"Alldeles riktigt — mycket rätt sagdt, min kära Cuddie,"
svarade Jenny. "Ingen kan ha1 bättre förstånd än du, när du
går till råds med någon om dina angelägenheter; men du far
aldrig göra någonting på egen hand, eller efter ditt eget hufvud."
"Man skulle verkligen kunna tro det vara sannt," sade
Cuddie; "ty jag ha’ alltid haft något qvinnfolk, som på ett
eller annat sätt fått mig att dansa efter sin pipa. Först var det
min mor," fortfor han, i det han klädde af sig och kastade sig
i säng — "se’n var det Lady Margretha, som inte en gång ville
tillåta mig att kalla min själ för min egen, tills mor och hon
kom i gräl, och drogo mig åt hvar sitt håll, som om hvardera
haft en ända af mig, liksom Punch och Djefvulen, då de
sletos om Bagaren på markna’n — och nu har jag fått mig en
hustru," mumlade han vidare, i det han svepte täcket omkring
FANATISMEN. 2 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
