Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•331
vis hade han under sitt vistande på Fairy-knowe blifvit
blomsterälskare, och sedan han lemnat Lady Emilies betjent bestyret om
allt annat, egnade han sin första omsorg åt blommorna, hvilka
han tagit under sitt synnerliga hägn, och hvilka han uppband,
ansade och vattnade, i det han under hela tiden utbredde sig
öfver deras ömsesidiga förtjenster för den stackars Jenny, som
stod bredvid honom, darrande och nästan gråtfärdig af ängslan,
fruktan och otålighet.
Odet tycktes denna olyckliga morgon beslutat att vinna
sitt spel på Jenny. Så snart fruntimmerna inträdde i huset,
var-seblefvo de att dörren till den lilla salen — som just var
det rum, hvarifrån hon var angelägen att utestänga dem, till följe
af dess närbelägenhet till den kammare hvari Morton sof — ej
blott var oläst, utan stod alldeles öppen. Miss Bellenden var
likväl för mycket sysselsatt med sina egna betraktelser, för att fästa
någon synnerlig uppmärksamhet vid denna omständighet, utan gick
in i rummet jemte sin vän, sedan hon befallt betjentcn öppna
fönsterluckorna.
"Han har inte kommit ännu," sade hon. "Hvad kan er
bror möjligen mena med detta? — Hvarföre yttra en så ifrig
önskan att vi skulle möta honom här? Och hvarföre inte
komma till Castle-Dinnan, som han först ämnade? Jag måste tillstå,
min bästa Emilie, att jag, oaktadt vi äro förlåfvade med
hvarandra, och oaktadt helgden af er närvaro, tycker mig ej
handlat alldeles riktigt i att hafva villfarit hans önskan."
"Evandale handlade aldrig af nyck," svarade hans syster,
"och jag är säker på att han skall kunna gifva oss
tillfredsställande skäl; hvarom icke, skall jag hjelpa er att banna upp honom."
"Hvad jag mest fruktar för," sade Edith, "är att han
inlåtit sig i någon af denna osäkra och olyckliga tidpunkts
komplotter. Jag vet att han med sitt hjerta är hos den
förskräckliga Claverhouse och hans armé, och jag tror att han redan
förut skulle förenat sig med honom, om ej min onkels död
mellan-kommit och förorsakat honom så mycket ytterligare bekymmer
för vår skull. Så besynnerligt, att en för öfrigt så förståndig,
och med en så djup insigt i den landsförvista familjens felsteg
begåfvad man, skall våga allt för dess återinsättande på thronen!"
"Hvad kan jag säga?" svarade Lady Emilie; "det är en
hederssak för Evandale. Vår familj har alltid varit konungskfc
sinnad — han tjente länge vid Gardet — Viscount Dundee var
i många år hans befälhafvare och vän — och han betraktas med
missnöje af många bland sina slägtingar, som tillskrifva
bristande mod skulden för hans overksamhet. Ni vet ju, bästa Edith,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
