Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•335
Hans helgade Majeståt, Carl II, högst salig i åminnelse, hedrade
vårt ringa hus vid Tillietudlem, genom att intaga sin dejeuner
der," etc. etc. etc.
Vi vilja ej missbruka läsarens tålamod genom att meddela
mera af Lady Margrethas vidlyftiga epistel. Vare det nog sagdt,
att den slöt med en allvarlig uppmaning till hennes sondotter,
att samtycka till det ofördröjliga firandet af hennes giftermål.
"Ända till detta ögonblick skulle jag ej trott att Lörd
Evandale kunnat handla oädelt," sade Edith, i det hon släppte
brefvet ur handen.
"Oädelt, Edith?" svarade hennes älskare. "Iluru kan ni
gifva en sådan benämning åt min önskan att kalla er min,
innan jag skiljes från er, kanske för alltid?"
"Lörd Evandale borde ihågkommit," sade Edith, "att då
hans ihärdighet och, jag måste tillägga det, en skyldig
uppskattning af hans förtjenster, samt de förbindelser hvari vi stodo till
honom, aftvingade mig ett sent samtycke, att jag en dag skulle
villfara hans önskningar, gjorde jag det med det förbehåll, att
jag ej sknlle nödgas till något uppfyllande af mitt löfte, och
nu begagnar han sig af sitt inflytande hos min enda återstående
anförvandt, för att påskynda mig med en brådstört och till och
med oädel enträgenhet. Det ligger mera sjelfviskhet än
ädelmod, Mylord, i en dylik ifrig och anständig anhållan."
Lörd Evandale gick, synbarligen djupt sårad, ett par slag
genom rummet innan han svarade på denna anklagelse.
Slutligen sade han, — "Jag skulle undgått denna smärtsamma
beskyllning, om jag genast vågat nämna för Miss Bellenden det
skäl, som förnämligast föranledt denna min anhållan. Det är ett,
som hon sannolikt torde förakta för sin egen del, men som
likväl borde äga någon vigt hos henne för Lady Margrethas skull.
Om jag stupar i striden, komma alla mina egendomar att
tillfalla mina närmaste arfvingar, och mitt förverkande deraf
såsom en högförrädare emot den usurperande regeringen, torde
öfverlemna det åt Prinsen af Oranien eller någon Holländsk
gunstling; i hvilketdera fallet som helst måste min vördnadsvärda
vän och min trolåfvade brud förblifva obeskyddade och i
fattigdom. Men iklädd Lady Evandales rättigheter, skall Edith i
sin förmåga att kunna understödja sin åldriga slägting finna
någon ersättning, för det hon nedlåtit sig att dela en persons rang
och förmögenhet, som ej gör anspråk på att vara henne värdig."
Edith förstummades af ett skäl, som hon ej väntat sig,
och nödgades erkänna, att Lörd Evandales anhållan
framställdes med lika mycken grannlagenhet som omtänksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
