Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•338
af känsla, är det min tröst, Lady Emilie, att er bror känner
dess orsak, att jag ej dolt något för honom, samt att han
åtminstone ej fruktar för att i Edith Bellenden finna en hustru,
som är oförtjent af hans ömhet. Men ni har i alla fall rätt,
och jag förtjenar er förebråelse, för det jag ett ögonblick
öfverlemnat mig åt. en fruktlös sorg och smärtsamma hågkomster. Det
skall ej mera ske; mitt öde är förenadt med Lörd Evandale’s,
och med honom är jag besluten att bära det; ingenting skall
hädanefter hända, som kan väcka hans klagan eller hans anhörigas
förtrytelse. Inga dåraktiga hågkomster från fordna tider skola
hindra mig från ett samvetsgrannt och kärleksfullt uppfyllande
af min pligt; inga fåfänga inbillnings-drömmar återkalla minnet
af framfarna dagar —"
I detsamma hon uttalade dessa ord, upplyftade hon de
hittills med handen dolda ögonen långsamt till det till hälften
öppnade och med jalusier försedda fönstret i rummet, uppgaf
ett anskri af fasa och dånade. Lady Emilie vände sina ögon i
samma riktning, men varseblef endast skuggan af en
mansperson, som tycktes försvinna från fönstret, och förskräcktare
öfver Ediths tillstånd, än af den syn hon sjelf varseblifvit,
uppgaf hon rop på rop om hjelp. Hennes bror infann sig snart,
med Kaplanen och Jenny Dennison, men starka och kraftiga
medel erfordrades, innan de kunde återkalla Miss Bellenden till
känsel och medvetande, och äfven då var hennes tal vildt och
osammanhängande.
"Bed mig ej vidare," sade hon till Lörd Evandale; "det
kan ej ske — Himmel och jord, de lefvande och den döda
hafva sammansvurit sig emot denna olycksbådande förening. —
Tag allt hvad jag kan gifva — min systerliga aktning — min
hängifna vänskap. Jag skall älska er som en syster och tjena
er som en slafvinna, men tala aldrig mer med mig om giftermål."
Man kan lätt föreställa sig Lörd Evandale’s bestörtning.
"Emilie," sade han till sin syster, "detta är alltsammans
ditt verk — Det var en olycksalig stund, då jag tänkte på att
föra dig hit — några af dina fördömda galenskaper hafva bragt
henne från förståndet."
"På min heder, broder, är du inte nog att göra alla
qvinnor i Skottland galna," svarade Lady Emilie. "Derföre att
din älskarinna tyckes ha7 god lust att gäckas med dig, börjar
du gräl med din syster, som tagit ditt parti, och fått henne
att ta’ reson, då en karl plötsligt tittade in genom fönstret,
hvilken hennes förryckta lättrördhet tog antingen för dig eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
