Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•339
någon annan, och hon gratis trakterade oss med en förträfflig
tragisk scen."
"Hvad för en karl? — Hvilket fönster?" sade Lörd
Evandale med otåligt missnöje. "Miss Bellenden är nr stånd att
leka med mig, och likväl, hvad skulle väl eljest —"
"Tyst! Tyst!" sade Jenny, som var ytterst angelägen om
att undvika alla vidare förfrågningar; »för Guds skull, Mylord
tala sakta: Mylady börjar komma sig igen."
Edith hade knappt hunnit något hemta sig, förrän hon
ined svag röst bad att blifva lemnad ensam med Lörd
Evandale. Alla aflägsnade sig; Jenny med sin vanliga mine af
tjen-staktig enfald, Lady Emilie och Kapiancn med ett uttryck af
väckt nyfikenhet. Så snart de lemnat rummet gaf Edith Lörd
Evandale ett tecken att sätta sig bredvid henne på soffan;
hennes nästa rörelse var att fatta hans hand och, oaktadt hans
förvånade motstånd, fora den till sina läppar, hvarpå hon nedsjönk
från sin plats och omfamnade hans knän.
"Förlåt mig, Mylord!" utropade hon — "Förlåt mig! —
Jag måste handla i högsta grad trolöst emot er och bryta en
högtidligt ingången förbindelse. Ni har min vänskap, min
högsta aktning, min innerligaste tacksamhet — Ni harmera; ni har
mitt ord och min lofven — men, ack, förlåt mig, för jag rår
ej för det — ni har ej min kärlek, och jag kan ej gifta mig
med er utan att begå en synd."
"Ni drömmer, min älskade Edith!" sade Evandale, i
högsta grad bestört — "ni låter er inbillning bedraga er; detta är
blott ett öfverretadt sinnes bland verk; den person ni
föredrog-framför mig har länge varit i en bättre verld, dit er gagnlösa
sorg ej kan följa honom, eller om den kunde det, endast skulle
minska hans lycksalighet."
"Ni misstaV er, Lörd Evandale," sade Edith högtidligt.
"Jag är hvarken någon sömngångerska eller någon vanvettig
qvinna. Nej — jag skulle ej trott hvad jag sett, om någon
annan sagt det. Men sedan jag sett honom, måste jag tro
mina egna ögon."
"Sett honom? — hvilken honom?" frågade Lörd Evandale
i den högsta ängslan.
"Henry Morton," svarade Edith, i det hon uttalade dessa
två ord, som om de varit hennes sista, och nästan höll på att
falla i vanmakt sedan hon yttrat dem.
"Miss Bellenden," sade Lörd Evandale, "ni behandlar mig
som en narr eller ett barn; om ni ångrar er förbindelse med
mig," fortfor han förtrytsamt, "är jag ej den som vill påyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
