Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•340
den emot er böjelse; men behandla mig åtminstone som en man,
och låt bli’ detta opassande gäckeri."
Plan ärnade fortfara, då han af hennes skälfvande öga och
bleka kind märkte, att ingenting mindre än bedrägeri åsyftades,
samt att genom hvilka medel hennes inbillning än erhållit ett så
djupt intryck, var den verkligen uppskakad af en oförställd
bäfvan och fasa. Han ändrade derföre ton, och använde all sin
vältalighet för att söka lugna henne och aflocka henne den
hemliga orsaken till en sådan förskräckelse.
"Jag såg honom!" upprepade hon — "jag såg Henry
Morton stå vid det der fönstret och se in i rummet, i samma
ögonblick jag höll på att afsvärja honom för evigt. Hans ansigte
var mörkare, magrare och blekare än förr; hans drägt bestod i
en ryttarkappa och en hatt, som slokade ned öfver hans ansigte;
hans mine var densamma, som han hade pä den rysliga
morgonen, då ban förhördes af Claverhouse på Tillietudlem. Fråga
er syster — fråga Lady Emilie, om hon inte såg honom likså
väl som jag. — Jag vet hvad som uppkallat honom — han kom
för att förebrå mig, att jag var färdig att gifva min hand åt
en annan, medan mitt hjerta var hos honom i det djupa, mörka
hafvet. Mylord, det är slut emellan er och mig — måtte
följderna bli’ hvilka som helst, så kan den ej gifta sig, hvars
förening stör de dödas hvila."
"Store Gud!" sade Evandale, i det han gick af och ann
i rummet, halft vansinnig af bestörtning och ångest; "hennes
förträffliga förstånd måste vara fullkomligt rubbadt, och det
genom den ansträngning hon gjort, för att villfara min otidiga,
fastän välmenta anhållan. Utan lugn och sorgfällig skötsel är
hennes helsa för alltid förstörd."
I detta ögonblick öppnades dörren och Halliday, hvilken,
alltsedan de båda vid Revolutionen lemnat Gardet, varit Lörd
Evandales förnämsta tjenare, stapplade in i rummet med ett
ansigte lika blekt och hemskt, som förskräckelsen kunde måla det.
"Hvad står nu på, Halliday?" skrek hans herre och spratt
upp. "Någon upptäckt af —"
Han hade just jemt så mycken sans, att afbryta sig
midt i den farliga meningen.
"Nej, sir," sade Halliday, "det är ingenting ditåt; men
jag har sett en ande!»
»En ande, ditt evinnerliga fån!" sade Lörd Evandale, som
alldeles förlorade tålamodet. "Ha’ alla menniskor sammansvurit
sig att bli’ galna, för att drifva mig så med? — Hvad för en
ande, din enfaldiga narr?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
