Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•341
"Henry Mortons ande, whig-kaptenen vid Bothwell-bron,"
svarade Halliday. "Han for förbi mig som en blixt, då jag var
i trädgården."
"Jag tror rötmånads-galenskapen fått makt med er
allesammans," sade Lörd Evandale, "eller också är någon skändlig
anläggning å bane. — Jenny, ledsaga er fröken till hennes rum,
medan jag söker finna klafven till allt detta."
Men Lörd Evandales forskningar voro fåfänga. Jenny,
som om hon velat, skulle kunnat lemna en ganska
tillfredsställande förklaring, hade sin fördel vid att lemna saken i mörker,
och fördel var en sak som hade ett öfvervägande inflytande
öfver Jenny, sedan ägandet för egen räkning af en driftig och
kärleksfull man, belt och hållet borttagit hennes behagsjuka. Hon
hade på bästa sätt begagnat de första ögonblicken af
förvirringen, för att i hast undanrödja alla spår af att någon sofvit i
rummet invid salongen, och äfven utplåna sjelfva märkena efter
fotstegen under det fönster, genom hvilket hon förmodade att man
varseblifvit Mortons ansigte, medan ban försökte att innan han
lemnade trädgården, få se en skymt af den, som han så
länge älskat och nu höll på att för evigt förlora. Att ban gått
om Halliday i trädgården var likaledes tydligt, och af sin
äldsta son, hvilken hon tillsagt att hålla den fremmandes häst
sadlad och i ordning för hans affärd, erfor hon att han rusat in
i stallet, kastat en guiné åt barnet och svängt sig upp på sin
häst, hvarefter han med fruktansvärd snabbhet ridit ned åt
Clyde till. Hemligheten fanns således inom deras egen fmilj, och
Jenny var besluten att den äfven skulle förblifva det.
"För om också fröken och Halliday kände igen Mr
Morton på ljusa dagen," üade hon för sig sjelf, "så ä’ det derföre
inte sagdt att jag ska’ behöfva känna igen honom i
skymningen och vid ljussken, och det fast han bela tiden höll sitt
ansigte ifrån Cuddie och mig."
Hon stod derföre fast vid sitt nekande, när hon
förhördes af Lörd Evandale. Hvad Halliday beträffade, kunde han
endast upplysa, att just som han kom in genom trädgårdsporten,
hade det förmenta spöket snabbt gått förbi honom, med ett
ansigte hvari sorg och vrede tycktes kämpa med hvarandra.
"Han kände mycket väl igen honom," sade han, "emedan
han flere gånger hållit vakt öfver honom, och varit nödsakad
att anteckna hans längd och utseende, i händelse han skulle
rymt; och det fanns få ansigten, som liknade Mr Mortons."
Men hvad som kunde föranleda honom att gå igen på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
