Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXVIII - Kapitlet XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•343
sannolikaste, deröfver ville den lärde Doktorn ej utlåta sig, men
förklarade sig färdig att dö i den öfvertygelsen, att den ena
eller den andra af dem förorsakat denna morgons uppståndelse.
Lörd Evandale fick snart ytterligare anledning till en
bekymmersam ängslan, då Miss Bellenden berättades vara illa sjuk.
"Jag skall ej lemna detta ställe," utropade han, "förrän
hon blifvit förklarad utom all fara. Jag hvarken kan eller bör
göra det; ty hvad helst som än kan vara den omedelbara
orsaken till hennes illamående, så var jag likväl den, som genom
min olycksaliga enträgenhet föranledt det."
Han qvarstannade derföre som en gäst i huset, hvilket så
väl hans systers som Lady Margretha Bellendens närvaro —
ty då hon fick höra talas om sin sondotters illamående, hade
den sednare, trots sin gikt, låtit förflytta sig dit — gjorde till
ett lika naturligt som grannlaga steg; och sålunda afvaktade
han med oro den stund, då Edith, utan fara för sin helsa,
skulle kunna uthärda en slutlig förklaring före hans affärd till
armén.
"Aldrig," sade den ädelsinnade ädlingen, "skall bon
behöfva betrakta sin förbindelse till mig, såsom ett medel att
tvinga henne till en förening, vid blotta tankan hvarpå hennes
förstånd synes råka ur sin jemnvigt."
KAPITLET XXXIX.
J. kära fält! du svala luud!
J kullar, som jag älskat har!
Der jag som barn sprang mången stund,
Och fremling än för smärtan var.
ode vid eis aflägsen anblick af b ton college.
Det är ej blott genom kroppsliga behof och bräckligheter,
som män af de utmärktaste snillegåfvor under sin lifstid jemnas
med den stora hopen af menniskor: det gifves äfven tidpunkter
af sinnesskakning, då den fastaste måste ställas i jembredd
med den svagaste af sina bröder, och då, vid betalandet af
mensklighetens allmänna gärd, hans olyckor förvärras af att han
känner sig vid hängifvandet åt sin sorg öfverträda de
religionens och filosofiens föreskrifter, i enlighet med hvilka han i
allmänhet söker styra sina lidelser och handlingar. Det var
under en dylik paroxysm, som den olycklige Mortön lemnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
