Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•345
ofta återhölls han vid åtankan på hennes gifna löfte och den
tacksamhetsskuld, hvari han stod till Lörd Evandale — hvars inflytande
hosClaverhouse han med skäl tillskref sin räddning från tortyren
och döden — från en öfverilning, som utan att erbjuda någon
synnerlig utsigt till befrämjandet af hans egen sällhet, sannolikt
skulle invecklat dem alla i ännu svårare vidrigheter. Han
undertryckte derföre med våld dessa sjelfviska rörelser, ehuru med
ett qval, som kom hvarje hans nerv att skälfva.
"Nej, Edith!" lydde den ed han svor inom sig, "aldrig
skall jag fästa ett törne i din hufvudkudde — Må Himlens
beslut ske, och låt mig ej genom min sjelfviska sorg lägga ett
enda atoms vigt till den börda du har att bära. Jag var död
för dig, då ditt beslut fattades, och aldrig — aldrig skall du få
veta att Henry Morton ännu lefver!"
Misstroende sin förmåga att kunna hålla detta beslut, och
sökande i flykten denna ståndaktighet, som hvarje ögonblick
skakades så länge han hörde Ediths röst, störtade han, efter att
hafva fattat det, ut ur rummet, genom det lilla kabinettet och
glasdörren, som ledde till trädgården.
Men ehuru bestämdt fattadt han än ansåg sitt beslut vara,
kunde han likväl ej lemna det ställe, der de sista tonerna af
den så högt älskade stämman ännu ljödo i hans öra, utan att
söka begagna sig af det tillfälle, sorn sals-fönstret erbjöd, att
stjäla sig till en afskedsblick på den intagande talarinnan. Det
var vid detta försök, hvilket skedde medan Edith tycktes hafva
sina ögon oaflåtligt fästade på golfvet, som Mortons närvaro
upptäcktes, genom att hon plötsligt upplyftade dem. Så snart
hennes häftiga anskri underrättade föremålet för en så
ståndaktig och efter allt utseende så olycklig kärlek härom, skyndade
han derifrån, som om han varit förföljd af furierna. Han
hastade förbi Halliday i trädgården, utan att igenkänna, eller ensi
vara medveten af att han sett honom, kastade sig på sin häst
och tog, snarare genom instinkt än något slags hågkomst, den
första afväg, som ledde till Hamilton.
Denna omständighet hindrade efter all sannolikhet Lörd
Evandale från att erfara, att han verkligen fanns till i lifvet;
ty nyheten om den afgörande seger Högländarne vunnit vid
Kiiliecrankie hade föranledt en noggrannn bevakning af alla pass,
emedan man befarade någon rörelse bland de Lågländska
Jako-biterna, hvarvid man ej heller underlåtit att utsätta skildtvakter vid
Bothwell-bron, och som dessa ej sett någon resande fara
vesterut från det hållet, och deras kamrater i byn Bothwell voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
