Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•363
het, i det den skänkte trakten detta lif, som endast en bergström
kan förläna äfven at det ödsligaste och ofruktbaraste landskap,
och hvilket invånarne af en sådan nejd sakna, äfven då de
blicka på en majestätisk flod, som i långa krökningar sakta
framflyter genom bördiga slätter och utmed praktfulla palatser.
Vägspåret följde loppet af nämnde strömbäck, som än var
fullkomligt synlig, och än åter endast röjdes af dess brusande
mellan de stenar eller klippblock, hvilka emellanåt afbröto dess lopp.
"Ack, din knorrare," sade Morton,, hänförd af sina
dröm-merier — "hvarföre förarga dig på de klippor, som för ett
ögonblick hämma ditt lopp? Det linnes ju ett haf för att
emottaga dig i sitt sköte, liksom en evighet för menniskan, när
hennes snabba och oroliga lopp genom lifvets dal nått sitt slut.
Hvad ditt lilla sqvalp är emot den gränslösa oceanens omätliga
svall, det är våra bekymmer, våra förhoppningar, våra farhågor,
våra fröjder och våra sorger, emot de föremål som måste
sysselsätta oss genom den fruktansvärda och ändlösa raden af
tidehvarf!"
Under dylika betraktelser färdades han framåt, till dess
dälden vidgade sig, och de från bäcken tillbakavikande
strandväggarna lemnade plats för en liten grön dal-öppning, som
framvisade en med korn bevuxen åker-täppa, samt en liten koja,
hvars ej öfver fem fot höga murar, uppburo ett af fuktighet,
ålder, tak-lök och gräs grönskande halmtak, som på åtskilliga
ställen blifvit skadadt genom tvenne kors inkräktningar, hvilkas
aptit genom denna skenbara grönska lockats från deras
rättmätigare betesmark. En illa stafvad och ännu sämre målad
inskrift, tillkännagaf för den resande att han här kunde erhålla
förfriskning för karl och häst, hvilket oaktadt husets förfallna
utseende ej var någon oangenäm underrättelse, i betraktande af
den vilda stig han färdats på ditvägen, och de höga, väldiga
berg, som i enslig storhet reste sig bakom denna anspråkslösa
tillflykts-ort.
"Det måste verkligen varit på något sådant ställe som
detta," tänkte Morton, "som Burley skulle finna en likstämmig
förtrogen."
Då han kom närmare, varseblef han frun i huset sittande
utanför stugdörren, der hon hittills varit dold för honom af
en stor al-buske.
"God afton, mor," sade den resande. "Ert namn är
Mi-stress Maclure?"
"Elisabeth Maclure, en fattig enka, sir," blef svaret.
"Kan ni herbergera en fremling öfver natten?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
