Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•365
utseende, och var nätt, samt till och med beqvämt, isynnerhet
det inre rummet, hvari värdinnan underrättade sin gäst att han
skulle spisa afton och sofva. Förfriskningar, sådana det lilla
värdshuset kunde åstadkomma dem, ställdes framför honom, och
fastän han kände föga behof att anlita dem, emottog han likväl
anbudet, såsom ett medel att fortsätta samtalet med sin värdinna,
hvilken, oaktadt sin blindhet, med mycken uppmärksamhet
besörjde hans uppassning, och liksom genom ett slags instinkt
tycktes finna rätt på allt hvad hon behöfde.
"Har ni bara den der lilla vackra flickan, att hjelpa er
passa upp på edra gäster?" var den fråga som sjelfmant
erbjöd sig.
"Ja, sir; jag bor ensammen, som enkan i Zarpath. Få
gäster komma till detta obetydliga ställe, och jag har inte nog
trafik för att hålla något tjenstfolk. Jag hade väl förr två
raska söner, som sågo efter allting — men Herran gaf och
Herran tog, välsignadt vare Herrans namn!" fortfor hon, i det
hon vände sina skumma ögon till Himlen — "Jag var fordohi
i bättre omständigheter, det vill säga verldsligt taladt, äfven
se’n jag mistat dem; men det var före den här sista
förändringen."
"Jaså! Men ni tillhör ju den Presbyterianska
trosbekännelsen, kära mor?"
"Ja, det gör jag nog, sir; välsignadt vare det ljus, som lyste
mig på den rätta vägen," svarade värdinnan.
"Då skulle jag trott, att Revolutionen ej kunde gjort er
annat än godt."
"Om den gjort landet godt, och skaffat fri religions-öfning
åt ömtåliga samveten," sade gumman, "så betyder det föga hvad
den medfört åt en sådan stackars blind varelse soin mig."
"Jag kan likväl inte inse, huru den möjligen kunnat
förorätta er," svarade Morton.
"Det ä* en lång historia, sir; men en afton, ungefär sex
veckor, eller så bortåt, före slaget vid Bothwell-bryggan,
stannade en ung herre vid’ denna min torftiga koja, stel och
blodig af sår, samt blek och uttröttad af ridande, och hans häst
var så utmattad, att han släpade benen efter sig, och hans
förföljare voro hack i häl efter honom, och han en af våra
fiender. — Hvad kunde jag göra, sir? — Ni, som ä’ en soldat,
ska1 anse mig som en gammal fjollig gumma — men jag födde
hönom och skötte honom, och höll honom dold, tills förföljelsen
var förbi."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
