Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•366
"Och hvem," sade Morton, vågade ogilla, att ni gjort det?"
"Jag vet inte — men det väckte ovilja bland några af
vårt eget folk. De sa’ att jag bordt vara för honom hvad Gael
var för Sisera — men det vet jag, att jag ej hade någon
gudomlig befallning att utgjuta blod, och att skona det, var både
likt en qvinna och en Kristen. — Och se’n så sa’ de, att jag ej
hade något modershjerta, som kunde bispringa en som tillhörde
det band, hvilket mördat mina två söner."
"Som mördat edra två söner?"
"Ja, sir; fast ni kanske torde ge deras död ett annat namn.
— Den ena föll med svärdet i handen, stridande för ett
brutet National-Förbund; den andra — Ack, de togo honom, och
skjöto ihjäl honom på gräsvallen i hans moders åsyn! — Mina
gamla ögon bländades då skotten gingo af, och de blefvo, i
mitt tycke, ständigt svagare och svagare, alltsedan denna
olyckliga dag — och sorg, hjertångest och tårar torde gjort sitt till
att förvärra det onda. Men ack! om jag också förrådt Lord
Evandale’s unga blod åt hans fienders svärd, skulle jag aldrig
bragt min Ninian och John till lifs igen."
"Lörd Evandale?" sade Morton öfverraskad. "Var det
Lörd Evandale, hvars lif ni frälste?"
"Ja, just så. Och god var han emot mig se’n, och gaf mig
en ko och en kalf, och malt, och mjöl och pengar, och ingen våga’
oroa mig så länge han hade makten. Men vi lefva på en
jordlapp, som tillhör Tillietudlem, och det var en stor rättegång
oin egendomen emellan Lady Margreta Bellenden och den
närvarande Lairden Basil Olifant, och Lörd Evandale stod på gamla
fruns sida af kärlek till hennes sondotter, Miss Edith, hvilken,
efter hvad folket påstår, ska’ vara en af de bästa och vackraste
flickor i Skottland. Men de måste ge tappt, och Basil fick Slottet
och godset, och se’n kom Revolutionen, och den som först
vände om kappan, det var Lairden; ty han sa’ att han hela
tiden varit en uppriktig whig, och blott för syns skull blifvit
Pa-pist. Och se’n kom han i gunsten, och Lörd Evandale’s
hufvud var under vattnet; ty han var för stolt att böja sig för
hvarje storm-il, fast många torde veta med mig, att må hans
grundsatser vara hvilka som helst, var han ingen da lig vän af
vårt folk, när han kunde beskydda oss, och mycket beskedligare
än Basil Olifant, som alltid styrde med strömmen. Men han
blef tillbakasatt och ansedd med ovilja, och aldrig tillfrågad om
någonting; och se’n börja’ Basil, som var en hämgirig man, att söka
göra honom allt möjligt förtret, och isynnerhet genom att
förtrycka och plundra den gamla enkan Bessie Maclure, som räd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
