Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•367
(lade Lörd Evandale’s lif, och som han var så god emot. Men
han ha1 misstagit sig, om det ä’ hans ändamål; ty det ska1
töfva länge innan Lörd Evandale får höra ett ord från mig, om
att man sålt min ko för räntan, innan den nå’nsin skulle
betalas, eller skaffat dragonerna på mig, då landet ä’ lugnt, eller
någonting annat, som kan göra honom ledsen — jag kan tåligt
bära min börda, och förlusten af verldsliga ägodelar ä’ den
minsta delen deraf."
Med förvåning och deltagande betraktade Morton denna
bild af tålig, tacksam och oegennyttig undergifvenhet, och kunde
ej återhålla en förbannelse öfver den lågsinnade skurk, som
valt ett så fegt sätt att hämnas.
"Förbanna honom inte," sade gumman, "jag har hört en
from man säga, att en förbannelse var liksom en sten, kastad
emot himlen, hvilken sannolikast återfaller på dens hufvud, som
kastat den. Men om ni känner Lörd Evandale, så bed honom
ta’ sig till vara, för jag hör besynnerligt tal bland soldaterna,
som ligga här, och hans namn nämnes ofta; och den ena af
dem har två gånger varit uppe vid Tillietudlem. Han ä1 ett
slags gunstling hos Lairden, fastän han i fordna tider var en
af de grymmaste förtryckarne, som nå’nsin ridit genom landet
— Sergeant Bothwell undantagen — de kalla honom för Inglis."
"Jag är på det högsta intresserad i Lörd Evandale’s
säkerhet," sade Morton, "och ni kan lita på att jag skall hitta
på någon utväg att underrätta honom om dessa misstänkta
omständigheter, och vill ni till återtjenst upplysa mig om en
annan fråga, min goda fru? Känner ni till en Qvintin Mackell af
Irongray?"
"Om jag känner till honom?" upprepade den blinda
qvinnan i en bestört och förvånad ton.
Qvintin Mackell af Irongray," upprepade Morton; "ligger
det något så oroande i ljudet af detta namn?"
"Nej, nej," svarade qvinnan tveksamt, "men att höra
honom efterfrågas af en fremling och en soldat — Gud hjelpe oss!
hvilken olycka förestår nu?"
"Ingen genom mitt åtgörande, det kan jag försäkra er,"
sade Morton; "den jag frågar efter har ingenting att frukta af
mig, om, som jag förmodar, denne Qventin Mackell är
densamme som John Bal— — "
"Nämn inte hans namn," sade enkan, i det hon lade sina
fingrar på hans mun. "Jag märker ni har hans hemlighet och
hans lösen, och jag skall vara öppenhjertig emot er. Men,
för Guds skull, tala tyst och sakta. Jag hoppas, att ni i Iler-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
