Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•378
"För Lörd Evandale1s och han3 bruds," svarade Morton
med fasthet. "Tänk bättre om menniskoslägtet, Mr Balfour, och
tro att det finns några, som äro beredvilliga att uppoffra sin
egen lycka för andras."
"Så sannt min själ lefver," svarade Burley, "är du inte
då, för att bära skägg, och ha’ ridit en häst och dragit ett svärd,
den saktmodigaste och tåligaste mes som ännu lidit en oförrätt
ohämnad. Hvad! du skulle vilja förhjelpa den förbannade
Evandale till den qvinnas armar du älskar? — du skulle vilja
be-gåfva dem med rikedomar och med arf, och du tror det finns
en man till, ännu djupare förolämpad än du, men lika
kallblodig och lågsinnt, krälande på jordens yta, och vågar förmoda
denne andre vara John Balfour?"
"Hvad mina egna känslor beträffar," sade Morton lugnt,
"så är jag endast skyldig Himlen räkenskap för dem — och
jag skulle tro det böra vara temligen likgiltigt för er, Mr
Balfour, antingen Basil Olifant eller Lörd Evandale är ägare af detta
gods."
"Du bedra’r dig," sade Burley; "båda vandra visserligen
i fullkomligt mörker och äro fremlingar för ljuset, liksom de
hvilkas ögon aldrig blifvit öppnade för dagern. Men denne
Basil Olifant är en Nabal — en Demas — en föraktlig slaf, hvars
rikedom och makt stå till dens förfogande, som kan hota att
beröfva honom dem. Han blef en bekännare, derföre att han
var beröfvad detta Tillietudlems herresäte — han blef en
Pa-pist för att komma i besittning deraf — han kallade sig en
Erastian, för att ej åter förlora det, och han skall blifva hvad
jag vill, så länge jag har det dokument i mitt våld, som kan
beröfva honom detsamma. Detta gods är ett betsel mellan hans
käftar och en krok i hans näsborrar, och tygeln och snöret äro
i min hand, så att jag kan styra honom hur’jag finner för godt;
och hans skall det derföre förblifva, så framt jag ej vore
förvissad om att jag gåfve dem åt en säker och uppriktig vän. Men
Lörd Evandale är en illasinnad, med ett hjerta som flinta, och
en panna som demant; verldens håfvor falla på honom som löf
på den kälade jorden, och obevekt skall han se dem bortföras
af det första vindkast. Dylika menniskors hedniska dygder äro
farligare för oss, än deras smutsiga snikenhet, hvilka styrda af
sin egennytta, måste följa dit den leder dem, och hvilka
derföre, då de sjelfva äro girighetens slafvar, kunna tvingas att
arbeta i vingården, om det också blott vore för att vinna
syndens lön."
"Det der kunde varit rätt bra för några år sedan," sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
