Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•384
en spegel, "att blifva ansedd för afundsjuk utan bättre
anledning. Men låt oss gå till den gamla frun; hon håller på att
duka upp en högtids-måltid i nästa rum, som kunde varit
tillräcklig att bespisa hela din sqvadron, när du hade en."
Lörd Evandale följde henne tigande till salen; ty han
visste det vara lika fåfängt att söka vederlägga systerns
förutfattade meningar, som att bekämpa hennes sårade stolthet. De
funno bordet fullsatt med förfriskningar, anordnade under Lady
Margrethas sorgfälliga tillsyn.
"Ni kan näppeligen sägas ha1 frukosterat i dag på
morgonen, Mylord Evandale, så att ni, innan ni reser, måste hålla
till godo med en liten anrättning, sådan detta fattiga hus, hvars
invånare stå i så stor förbindelse hos er, under sina närvarande
omständigheter förmår åstadkomma den. För min egen del tycker
jag om att se ungt folk ta7 sig något till bästa innan de rida
ut, vare sig för nöjes skull eller i affärer, och jag sade
alldeles detsamma åt Hans Helgade Majestät, då han år sexton
hundra femti-ett frukosterade på Tillietudlem, och allerhögst
densamme behagade svara, i det han tillika dr^ck min skål i en
remmare Rhenskt, ’Lady Margretha, ni talar som ett
Höglands-orakel.1 Detta var Hans Majestäts egna ord, så att ers
Herrlighet sjelf kan dömma, om jag ej har en god auktoritet,
för att vara enträgen på ungt folk att inte försmå Guds-lånet."
Man kan taga för gifvet att mycket af den goda fruns
prat aldrig nådde Lörd Evandale’s öron, hvilka för tillfället
voro upptagna af att lyssna efter Ediths lätta steg. Ehuru
naturlig hans tankspriddhet vid detta tillfälle än var, kostade den
honom likväl ganska dyrt; ty medan Lady Margretha con amore
spelade den välvilliga värdinnan, i hvilken role hon var
särdeles lycklig, afbröts hon af John Gudyill, som med det vanliga
uttrycket för att anmäla en underordnad person för frun i
huset, sade — "Att det var en, som ville tala med hennes Nåd."
"En! hvad för en? Har han inte något namn? Ni talar
liksom jag hölle bod, och behöfde stå till tjenst för den
först-kommande."
"Jo, nog har han ett namn," svarade John, "men hennes
Nåd tycker inte om att höraH."
"Hvem ä’ det då, din narr?"
"Det ä’ Kalf-Gibbie, Mylady," sade John, i en ton soin
var något högre, än den tillbörliga vördnadens, hvilken han
ibland öfverskred, i förtröstan på sina förtjenster såsom en
gammal tjenare i familjen och en trogen deltagare i deras
förknappade omständigheter — "Det ä’ Kalf-Gibbie, efter hennes Nåd vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
