Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet XLIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•387
teet, med en brådskande förskräckelse målad I sitt ansigte. "Ack,
Mylord, göm er! de ha1 besatt alla utgångarna till huset," var
hans första utrop.
"De? Hvilka de?" frågade Lörd Evandale.
"En trupp ryttare, anförda af Basil Olifant," svarade Cuddie.
"Ack, göm er, Mylord," upprepade Edith, utom sig af
förskräckelse.
"Nej, vid Gud jag det gör!" svarade Evandale. "Hvad
rätt har denne bof att angripa mig eller hindra min färd? Jag
skall bana mig en väg, om han också vore understödd af ett helt
regimente; säg åt Halliday och Hunter att de leda fram
hästarna — Och nu farväl, Edith!" Han slöt henne i sina armar och
kysste henne ömt, hvarpå han slet sig från sin syster, som
jemte Lady Margretha sökte qvarhålla honom, skyndade ut och
kastade sig i sadeln.
Allt var i förvirring — fruntimmerna skreko och rusade
bestörta till fönstren på husets framsida, hvarifrån de kunde
varseblifva en liten ryttar-trupp, af hvilken blott två tycktes vara
soldater. Den befann sig på den öppna platsen utanför Cuddies stuga,
vid nedre ändan den från af huset ledande sluttningen, och
röjde mycken försiktighet vid sitt närmande till detsamma,
liksom de varit osäkra om antalet af de försvarare, hvaröfver dess
invånare kunde förfoga.
"Han torde ännu kunna undkomma — han torde ännu
kunna undkomma!" sade Edith. "Ack, om han bara ville taga
bakvägen!"
Men Lörd Evandale, som var besluten att möta en fara,
hvilken hans högsinnta själ underskattade, befallde sin betjening
att följa sig, och red lugnt utför uppfarts-vägen. Gamla
Gudyill sprang för att beväpna sig, och Cuddie ryckte ner en
bössa, som alltid var till hands för husets försvar i händelse af
behof, och följde Lörd Evandale till fots. Förgäfves höll
hans hustru, som skyndat till vid larmet, honom i rock-skörtena,
i det hon hotade honom med döden genom svärdet eller
rännsnaran, för det han blandade sig i annat folks angelägenheter.
"Håll mun, din fotsa," sade Cuddie, "och ä1 inte det ren
Skottska, så vet jag inte hvad; ä’ det annat folks
angelägenheter, tycker du, att se Lörd Evandale mördad midt för mina
ögon?" och dermed marscherade han vidare. Men som ban
under vägen kom att tänka på, att han utgjorde hela infanteriet,
emedan John Gudyill ännu ej syntes till, tog han sin plats
bakom häcken, der han knackade sin flinta och spände hanen, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
