Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•391
SLUT.
Jag hade ärnat undslippa besväret af ett slut-kapitel, och
öfverlemna åt läsarens inbillnings-kraft att sjelf, efter
godtfinnande, uppgöra hvad som naturligtvis måste inträffa efter
Lörd Evandale^ död; men som jag märkte mig sakna
föregångare vid ett förfarande, hvilket eljest torde befinnas förmånligt
för både läsare och kompilatorer, tillstår jag, att jag befann
mig i ett ganska svårt bryderi, då jag lyckligtvis hedrades med
en bjudning att dricka the hos Miss Martha Buskbody,. en ung
dame, som i nära fyratio år med mycken framgång idkat
kläd-sömmerske-yrket i Gandercleugh och dess grannskap. — Som
jag kände hennes smak för detta slags berättelser, skickade jag
henne de lösa arken, med anhållan, att hon ville vara god ögna
igenom dein på förmiddagen samma dag jag var bjuden till
henne, samt upplysa mig med den erfarenhet hon måste
förvärfvat vid genomläsningen af de i Gandercleugh och de två
anvärf-gränsande köpingarna befintliga lån-bibliothekernas hela
bok-förråd. Då jag om aftonen med klappande hjerta infann mig hos
henne, fann jag henne särdeles benägen för att vara smickrande.
"Jag har aldrig varit rördare af någon roman," sade hon,
i det hon torkade sina glas-ögon, "om jag undanta’r
’Berättelsen om Jemmy och Jenny Jessamy,’ hvilken är sjelfva känslan;
men er plan att utelemna ett riktigt slut duger aldrig. Ni må
under loppet af er berättelse vara så uppskakande ni behagar för
våra nerver; men så framt ni ej har författarens till Julia de
Roubigné snille, så låt ej slutet vara fullkomligt insvept i
dunkel. Låt oss se en solglimt i sista kapitlet; det är alldeles
nödvändigt."
"Ingenting kan vara lättare, min Nådiga, än att i detta
fall villfara er önskan; ty de personer för hvilka ni har den
godheten intressera er, lefde länge och lyckligt, och födde söner
och döttrar."
"Det är obehöfligt, sir," sade hon med en tillrättavisande
nick, "att ingå i någon omständligare skildring rörande deras
äktenskapliga sammanlefnad. — Men hvad kan ni ha1 emot att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
