Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döbeln vid Jutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- <123 —
Af mod, af kraft, af guldren tro och heder
Fanns nog, ja nog, men ordnarn borta var.
Den man, som tändt vårt hopp i nödens tider,
Som fört i hundra blodigt sköna strider
Sin tappra, björneborgska skara an,
Han skulle nu ej se dess sista öden,
Hans veteraners lugna gång mot döden,
Den skulle slumpen leda, icke han.
Det glöimnes ej, du var dock der tillstädes,
Du, som så ofta sågs i stridens lek,
Du, vid hvars namn det fosterland än glades,
Som djupt har sörjt ditt öde, tappre Eek!
Men du och dina ädla vänner alla,
J kunden kämpa, icke så befalla;
Det var hans konst, den sjukes, endast hans.
Du stod der, du, men stum, med klingan dragen,
Kall bidde Köthen, sluten red Grönhagen,
Blott Konow svor, och bister röt von Schantz.
Gif akt, tyst, hör! det ljöd hurra på höjden.
En man till häst s\,ns nalkas. Hvem är han"?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
