Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid ett tillfälle nu yppar sig att tala om dem,
må vi egna några ord åt dessa små klenoder till
verldar.
Se här ligga de alla framför oss. Åttio planeter,
— skola vi kalla dem så? Alltifrån upptäckten af
Pallas, som gjorde orätt i att komma, sedan Ceres
redan tillfredsställt hela menskligheten, har man velat
förneka dem detta namn. . . men vi skola visa det
ädelmodet att helsa dem desto ödmjukare, ju mindre
anspråksfulla de äro. — Åttio planeter ligga således
der framför oss, sammanlänkande sina banor såsom
ringarna i en kedja, ringar, som äro så med
hvarandra hoptrasslade, att man, om dessa bestode af ett
materielt ämne, skulle med en af dem kunna upplyfta
alla de andra. Må man likväl derföre ej tro, att de
äro sammanträngda inom en alltför trång rymd, och
att de sakna plats för sina rörelser; nej, något sådant
har aldrig visat sig i naturen: de hafva för sin
räkning erhållit en zon af 37 millioner mils bredd.
Derigenom äro de ej besvärade i sina rörelser, och löpa
ej fara att sammanstöta med hvarandra i rymden.
Det är till och med sannolikt att vi, trots den allt
beherrskande allmänna tyngdlagen, aldrig skola få se
två af dessa stjernor fredligt närma sig hvarandra,
för att lefva tillsammans som komposanterna af en
dubbelstjerna.
Att de gigantiska verldar, hvilka trona i
planetsystemets aflägsnare rymder, äro uppehållsorter för
lifvet och intelligensen, det hoppas vi att våra läsare
värdigas medgifva utan det minsta förbehåll, — och
i sjelfva verket har detta sedan länge varit erkändt.
Men att denna archipelag af Lilleputts-verld ar äfven
skulle få tillträde till det universela lifvets bankett,
det är något som måhända mången ännu betviflar.
Och när vi göra oss sjelfva den frågan, så måste vi
medgifva, att vi ej känna någon förvissning om dessa
slags menniskoslägtens tillvaro. Vi se i fantasien en
yppig, ehuru sannolikt ytterst späd vegetation af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
