- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
117

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sinnenas vittnesbörd, vår moraliska vis inertice,
utöfvar ett så starkt inflytande på oss, att vi till en
början finna det svårt att frigöra oss från de allmänna
begreppen om högt och lågt och att öfvertyga oss om
att dessa båda uttryck äro helt och hållet relativa,
att de ej mera beteckna något, när man går utom
tillämpningen vi deraf kunna göra på en stjernas
attraktions-sfer, att det hvarken finnes högt eller lågt
inom universum, och att vi, när vi höja oss (som
man brukar säga) till en af fixstjernorna, i sjelfva
verket ej befinna oss högre upp än här eller hundra
millioner mil under jorden. Ja, det är oss svårt; vi
höra ännu hvarje dag uttryck, sådana som dessa: Om
stjernorna folie! . . . Står det ej skrifvet att de skola
falla från fästet i tidernas fullbordan? Ni säger att
jorden är utkastad, isolerad, utan stöd i rymden: huru
kommer det sig att hon ej faller? . . . Alla dessa ord:
högt, lågt, falla, nedstiga, höja sig, ega endast en
trångt begränsad och relativ betydelse och uttrycka
intet absolut.

En sfers tyngdpunkt, den punkt mot hvilken de
andra dragas till följd af den allmänna tyngdlagen,
är den punkt mot hvilken kropparna falla, om man
så vill: den är »det låga»; något annat sådant finnes
icke. Jordens medelpunkt är det låga för oss; månens
medelpunkt är det låga för seleniterna, och Jupiters
medelpunkt det låga för Jupiters invånare. Efter en
större skala är jorden, astronomiskt taladt, det låga
för månen, och solen för jorden. Emellertid hafva
dessa förhållanden sjelfva ej i sig något absolut,
emedan de bero af krafter som oupphörligt modifiera
hvarandras verkningar.

Vi inbilla oss, när vi låta våra sinnen tala, att
de föremål som sväfva öfver våra hufvuden ligga
uppåt, och att, om de lemnade den plats de innehafva,
de skulle falla ned på oss. Vi känna oss således ej
synnerligt öfverraskade af en amerikansk nyhet, som
meddelar oss, att en invånare från Mars fallit ned i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free