Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna framför denna panorama af en fridfull natt, af
stjernor och en himmel försänkta i hvila och slummer,
låtom oss i stället betrakta himlakropparnas rörelser i
deras verklighet. Vi behöfva ej frukta, att den
stjernbesådda himmelens poetiska utseende skall försvinna
med illusionen: verkligheten öfverträffar vida dikten,
till och med när den ses med känslans öga. I stället
for en bild af döden, skola vi få se rörelsens och
lifvets konungarike öppna sig för våra blickar.
I första rummet ha vi jorden, som ilar genom
rymden med en hastighet af 108,900 fot i sekunden.
Hon har till uppgift att under 365 1/4 dagar genomlöpa
banan hon beskrifver omkring solen; denna bana,
hvars radie uppgår till 14,306,530 mil, har en längd
af 90,191,000 mil. Så lång är vägen som hvarje år
skall genomlöpas. Men för att kunna verkställa detta,
måste jorden hvarje dygn tillryggalägga 246,991 mil.
— Man Får ej heller glömma att, utom denna
förflyttning genom rymden, jorden har en egen
rotationsrörelse, hvars hastighet uppgår till 1,500 fot i sekunden.
Dessa jordens rörelser motsvaras af likartade
rörelser hos de andra planeterna. Vänder man sig mot
solen, möter man planeterna Venus och Mercurius.
Den förstnämnda beskrifver en bana af 64,593,000
mils längd under ett år, som varar omkring 225 dagar.
För att på denna tid kunna genomlöpa sin bana, måste
han tillryggalägga 123,916 fot i sekunden, 12,130 mil
i timmen, 289,130 mil på dygnet. Denna hastighet
är betydligt större än jordens. Man kan här med skäl
upprepa den förut framställda frågan: Huru kommer
det sig, att man ej kan märka denna stjernas snabba
lopp öfver himlahvalfvet? Läsaren har redan funnit
förklaringen och vet, att det stora afståndet mellan
stjernorna hindrar oss att uppskatta värdet på deras
rörelser — hvilka blifva desto mindre märkbara, ju
större deras afstånd är —, och att man ej kan rätt
uppskatta dem förr än man känner deras afstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
