- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
137

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afsigter, och i en af sina afhandlingar med Tycho gick
han tillbaka ända till Bethlehems stjerna och sökte
bevisa dessa båda fenomeners identitet.

Historien om de nya stjernor som trädt fram och
försvunnit under den historiska tiden, är historien i
sammandrag om alla himmelens stjernor. Det fanns
en tid då jorden, planeterna och solen ej funnos till,
och om vi än icke med någon visshet kunna känna
tidpunkten för den astronomiska formationen, så känna
vi dock nu vår verlds geologiska formation, och vi
följa, så att säga, tidens fotspår från de historiska
århundradena tillbaka till de tidsåldrar då klotet ännu
befann sig i flytande eller degigt tillstånd, ett tillstånd
som bevisas af planetens sferoida form. Man kan i våra
dagar ej längre undgå att erkänna detta ursprung, så
framt man icke med Bernardin de Saint-Pierre och
några vår tids excentriska män vill tro, att verlden
skapades helt gammal, att den utgått ur skaparens
hand liksom dessa klot hvilka taskspelaren låter
framkomma ur en på förhand anordnad bägare. Enligt
denna åsigt skulle, på den Allsmäktiges befallning,
hjordarna hoppat på betesmarkerna, fåglarna sjungit i
träden, hönan ej varit kyckling i ägget; hyenorna skulle
slukat kadaver, hvilka aldrig haft lif; djuren, jorden
och hafven skulle med ett ord skjutit fram fortare än
svampar. Sådana äro icke naturens lagar; de verka
långsamt och uppenbara en evig vishet, som ej håller
någon räkning med den hastigt flyktande tiden.

Rymdens oändlighet, fortvarons evighet äro de
båda elementerna hvilka skola tjena oss till grundval.
Men då dessa båda abstraktioner, huru vigtiga och
nödvändiga de än kunna vara, äro föga substantiela,
vilja vi tillägga ett element som är det i något högre
grad; detta element skola vi kalla eter; men namnet
är ej bindande; och om läsaren föredrager att kalla
det den ursprungliga kosmiska materien, så skola vi
ej sätta oss emot denna benämning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free