Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvervägande attraktionskraft, och hvilka från sin yttre
omkrets lösgöra en mängd koncentriska cirklar, hvilka
hållas skilda från hvarandra genom centrifugalkraften.
Sålunda skola planeterna födas och först bland dem
de hvilka ligga längst från medelpunkten. Sålunda
skola solarna, systemernas principer och grundvalar,
bildas.
Det är sannolikt att den äldsta bland de kända
planeterna inom vårt system är Neptunus, bildad vid
sol-eqvatorn vid tidpunkten då denna gigantiska stjerna
utsträckte sin töckenmassa ända dit. Efter Neptunus
skulle planeterna till sin ålder hafva uppträdt i
följande ordning: Uranus, Saturnus, Jupiter, asteroiderna,
Mars, Jorden, Venus och Mercurius. Stödd på denna
princip, skulle man genom jemförelse kunna, i olikhet
med hvad Buffon gjort, sluta till afkylningens relativa
långvarighet hos de olika stjernorna, och måhända
man skulle komma till den slutsatsen att de aflägsnare
planeterna, som bostäder betraktade, redan äro alltför
kalla för att tillstädja tillvaron af något som helst
lifssystem. Men vi öfverlemna gerna dylika
funderingar åt teoretici, som helst tillbringa sin tid i den rena
fantasiens rike.
Planetbanornas vidd och anordning uppenbara
emellertid några syften med afseende på systemets
bestånd och den progressiva förminskningen af
planetcirklarna, orsakad af eterns motstånd. Man känner
redan att Enckes komet under en tidrymd af tretio år
förlorar en tusendel af sin hastighet, hvilket bevisar
att han lättare ger vika för solens attraktion och
småningom närmar sig denna stjerna. Samma orsak kan
någon gång komma planeterna att falla i solen *).
Flera hafva redan försökt att approximationsvis beräkna
huru lång tid denna eter, orsaken till verldarnas
förstöring, skulle fordra för att fullända sitt successiva
förstörelsearbete; men dessa bestämningar äro ännu
*) Se Sir John Herschel. Quarterley Review, 1833.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
