- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
169

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anhängare af var lära, utan bortmönstras och förkastas
till och med af denna åsigt: att stjernorna endast äro
flygtiga ljus, som, enligt fleras tanka, näras af
emanationerna från jorden.

Sålunda utgjordes verlden för de gamle, om hvilka
vi här tala, ej blott af jorden, utan äfven af allt som
omger henne, luften, himlarna, stjernorna; och när de
sade, att det fanns flera verldar, menade de icke
dermed, att månen, Venus och Jupiter kunde vara bebodda,
utan att det utom vår verlds gränser, bortom
fixstjernorna kunde finnas andra jordar, liknande vår,
omgifven af andra himlar. Det är af intresse för oss att
göra bekantskap med dessa slags resonemanger,
Lu-cretius såsom naturens sångare, och Plutarkos såsom
historieskrifvare skola i detta hänseende lemna oss de
bästa exemplen från hela forntiden.

För den ryktbare författaren af poemet De natura
rerum, för hela Epikuri skola, och för flertalet bland
sensualisterne äro solen, månen och stjernorna ej
annorlunda, än de visa sig för oss. »Solskifvan är hvarken
större eller mindre lysande, än hon visar sig för våra
ögon; ty så länge en glödande kropp kan ända till oss
sända sina ljus- och värmestrålar, på hvilket afstånd
han än må befinna sig, så förändras icke hans synbara
form och storlek genom afståndet. . . Månen må lysa
med sitt eget eller lånadt sken, så är han dock icke
större, än han visar sig för våra ögon; ty genom den
tunga luften visa sig de aflägsna föremålen under
obestämda former, medan nattens stjernor visa sig för oss
skarpt begränsade och säkerligen på himlahvalfvet
hafva samma storlek, hvarunder vi skåda dem från
jorden . . . Föröfrigt är det ingalunda förvånande, att
sådant är förhållandet med de eteriska ljusen, då alla
ljus på jorden synas, från hvilket afstånd man än ser
dem, undergå en blott obetydlig förändring till sin
verkliga storlek, så länge endast deras fladdrande ljus
når oss. Deruti hafva vi ett bevis för, att himmelens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free