Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
facklor hvarken äro större eller mindre, än de visa sig
för våra ögon *).
Utan att behöfva ingå i vidlyftigare utläggningar
af detta åskådningssätt, igenkänner man lätt den stora
teori som omfattades af Lucretius, för hvilken jorden
befann sig på sin naturliga plats i sin verlds
medelpunkt, under det att de himmelska facklorna endast
utgjordes af henne tillhörande prydnader. Emellertid
besjunger skalden verldarnas flertalighet; men det är
i den mening vi ofvanför omtalat: »Det stora hela är
utan gräns: här, der, under våra fötter, öfver våra
hufvuden är rymden obegränsad. Jag har sagt dig
det, och naturens röst förkunnar detsamma. Skulle
sålunda icke materiens oräkneliga skapelse-vågor, hvilka
i evighet rört sig genom den gränslösa rymden, under
sin alstrande kamp frambragt mer än jorden och
hennes himlahvalf? Skulle man kunna tro, att utom denna
verld en sådan oerhörd samling af elementer skulle
dömt sig till en lättjefull hvila? Nej! Nej! Om vårt
klot är ett verk af naturen, om de alstrande
principerna, genom deras inneboende väsende, ledda af
nödvändigheten, efter tusen och tusen fruktlösa försök
slutligen förenats, modifierats och frambragt dessa
massor, hvarur himmelen, hafven, jorden och dess
invånare framgingo, erkänn då, att materiens elementer i
det öfriga tomrummet frambragt en oräknelig mängd
lefvande varelser, haf, himlar, jordar och öfversållat
rymden med verldar, liknande den som under våra
fötter sväfvar i luftens vågor.
Föröfrigt födes intet föremål isoleradt, ensamt af
sitt slag; det har sin familj, det erhåller sin plats i
varelsernas kedja. Så är fallet med alla djur. Allt
bevisar oss sålunda, att himmelen, hafvet, stjernorna,
solen och alla dessa naturens stora kroppar, långt ifrån
att vara ensamma och endast liknande sig sjelfva, äro
till ett obegränsadt antal spridda öfver den ändlösa
*) De natura rerum, lib. V, v. 565—592.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
