Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rymden; deras tillvaro är begränsad, och såsom andra
kroppar hafva de blifvit födda och skola dö . . . Vid
tidpunkten, då vår verld bildades, då jorden, hafven,
solen framgingo ur kaos, spriddes materiens öfverblifna
vågor åt alla håll ut i rymden och nedlade utanför
vårt uyfödda klots gränser oräkneliga elementer och
frön till blifvande verldar*).»
Sålunda förkunnar den erkända representanten af
den fullständigaste materialism verldarnas oändlighet,
endast med stöd af förnuftet. Hvarken astronomien,
fysiken eller yttre sakförhållanden tjena honom till
grundval. Jorden och himmelen äro en verld.
Utanför dem kan en annan jord och en annan himmel,
andra jordar och andra himlar finnas till. Efter någon
tid, då kristendomen uppträdt för att gifva ett nytt
utseende åt denna enda himmel och jord, skola vi få höra
några teologer framkasta samma idé, fastän försigtigt.
Ett århundrade efter Lucretius gjorde Plutarkos,
med anledning af oraklernas upphörande, en af dessa
långa afvikelser från ämnet han afhandlade (hvilka
ofta förekomma i hans arbeten), och anförde rörande
verldarnas flertalighet de föregående liknande åsigter,
och hvilka genom de skiftande argumenterna och det
naiva i de åberopade skälen äro af stort intresse för
amatörerna af dessa gamla goda samtal.
Lamprias, Plutarki bror, som anför det samtal
som vid Delfi egt rum angående oraklen, tyckes helt
hastigt lifligt påminna sig Lucretius, då han sålunda
öppnar sitt samtal om verldarna: »Det är icke
sannolikt, att det ej finnes mer än en verld, som ensam
sväfvar i det oändliga tomrummet. Då föröfrigt intet
är ensamt i naturen, hvarken menniska, häst, stjerna,
Gud eller ande, hvarför skulle det väl då finnas blott
en verld? Den som påstår att det gifves blott en enda
jord, ett enda haf, ser ej i dessa föremål den likhet
mellan delarna som är i Ögonen fallande. De, hvilka
*) De natura rerum, lib. II, v. 1047—1092.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
