Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bringar hos kropparna, sin natur och sina krafter,
hvilka uppehålla och qvarhålla henne på sin plats.
Det som ligger utanför, vare sig man betraktar det
som ett intet eller som ett obegränsadt tomrum, har
icke någon medelpunkt. Men då det fins flera verldar,
har hvar och en af dem sin egen medelpunkt, och
följaktligen sin särskilda rörelse, som drager vissa
kroppar mot denna medelpunkt, aflägsnar andra
derifrån och tvingar de andra att kretsa omkring
densamma. Men att erkänna flera medier och att ändock
påstå, det alla tunga kroppar från alla sidor dragas
mot en enda punkt, är nästan detsamma som att påstå,
att alla menniskors blod flyter i en enda ådra, eller
att alla hjernor omslutas af en enda hinna. Det skulle
vara lika dåraktigt att vilja hafva en verld der månen
placerades under medelpunkten, som om man skulle
vilja se en menniska med hjernan vid hälarna eller
hjertat vid tinningarna.
Men det är ej dåraktigt att antaga flera
sinsemellan åtskilda verldar, hvilkas delar äro sinsemellan
lika åtskilda som verldarna sjelfva.
I hvarje verld intaga jorden, hafvet och himmelen
den plats som är öfverensstämmande med deras natur.
Hvar och en skall ega sina öfre och sina lägre
belägna delar, sin omkrets och sin medelpunkt, och denna
inom och med hänseende till sig sjelf, och ej utom
sig eller med hänseende till någon annan. En sten,
som några antagit liggande utom verlden, kan ej lätt
tänkas hvarken i hvila eller rörelse. Huru skulle den
kunna vara orörlig, då den eger tyngd? Eller huru
skulle den kunna falla ned mot verlden såsom andra
tunga kroppar, då han ej utgör en del af henne?
Beträffande den jord som inneslutes i och är förenad
med en annan verld, behöfver man icke frukta att
hennes tyngd rycker henne bort från det hela, hvaraf
hon utgör en del, och förer henne in i vår verld,
emedan man ser med hvilken kraft hvarje del
qvar-hålles i sitt naturliga läge. Om vi tala om det höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
