- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
188

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der de förnyade bekantskapen med de gamla grekerna,
Pythagoras och andra anhängare af själavandringen;
sedermera kommo de genom Sömnens hamn till
Drömmarnas ö, seglade till ön Ogygia, till Kalypso och
sedermera till Ulysses’ gemål, der de anträffade
Mino-taurerna och slutligen till Antipoderna, der de sågo
furu- och cypresskogar, simmande på vattnet utan
rötter, — rörliga öar, öfver hvilka de transporterade
sitt skepp.

Lucianus lofvade att i tvänne följande böcker
beskrifva de under, han under loppet och mot slutet af
sin resa iakttagit, men hans löfte gick ej i fullbordan.
En af hans öfversättare, Perrot Ablancourt, skref denna
fortsättning. Man möter i dessa båda sista böcker
djurens republik, i hvars midt finnes ett rundt tempel,
betäckt med en döme af azurfärgade fjädrar, bland
hvilka lysmaskar och andra lysande insekter föreställa
stjernorna. Man anträffar vidare en ö, bebodd af
Pysandrier, menniskor af eld, om hvilka lyktgubbar
och kometer kunna gifva oss en föreställning; en annan,
bebodd af Apractierna, menniskor af is och
genomskinliga som kristall; en annan, bebodd af Poetierna,
hvilka koncipiera i hufvudet och föda genom fingrarna;
ännu en, bebodd af Magikerna, hvarest sköna och
nakna qvinnor dansade saraband i sällskap med bockar.

Sedan vi nu lyssnat till romanskrifvaren, skola
vi vända oss till historieskrifvaren; vi möta här det
sista ekot af antikens röster; de förflutna tidernas
filosofer uppvakna på den delfiska öfversteprestens
kallelse: det handlar om månens verld, om dess natur
och invånare.

Plutarkos. Om ansigtet man ser i Månen.

Månen vänder mot oss samma ansigte sedan
verldens begynnelse; skuggorna i månen framkallas af
lysande ämnen, säger Plutarkos; dessa äro så
sammanflätade med hvarandra att deras kontraster framkalla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free