Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt, då befinner den sig på sin rätta plats, och det
är Intelligensen som styr detta ordnande arbete.
Efter denna anmärkning, hvars enkelhet döljer en
af den naturliga teologiens allvarligaste frågor,
öfvergår Plutarkos till den naturliga olikhet som skiljer
månens invånare från jordens och uppdrager för detta
ändamål en jemförelse, som sedermera hundra gånger
blifvit förnyad, och som ännu i dag med fördel kan
repeteras. Vi egna ej uppmärksamhet åt den olikhet
som skiljer dessa varelser från oss — säger han —
och vi inse icke, att klimatet, naturen och byggnaden
äro för dem helt annorlunda och likväl passande för
deras lifsvilkor. Om vi icke kunna närma oss hafvet
eller vidröra det, och om, då vi se det på afstånd och
veta att dess vatten är salt och bittert, någon kom
och sade oss, att det i sitt djup närer otaliga djur af
hvarje form och storlek, att det är fullt af vidunder,
som begagna sig af vattnet på samma sätt som vi af
luften, skulle vi utan tvifvel taga honom för en
drömmare, som ville berätta oss sagor, saknande all
sannolikhet. En dylik åsigt hysa vi om månen; vi hafva
svårt att tro honom vara bebodd. För min del tror
jag, att hans invånare blifva ännu mer förvånade än
vi, när de se jorden, som synes dem såsom verldens
drägg och gyttja, genom dessa höljen af moln, dunster
och dimmor, hvilka göra henne till en mörk och lågt
belägen vistelseort, som ligger orörlig under dem. De
hafva svårt att tro, det ett dylikt ställe kan frambringa
och nära djur med sjelfständig rörelse,
andningsförmåga och värme. Och om de af en händelse kände
följande vers hos Homeros:
Det är ett fasans hemvist, af Gudar sjelfva afskydt;
skulle de säkerligen tro, att det är om jorden skalden
talar; de skulle icke tvifla på, att ju underjorden och
Tartaros blifvit förlagda till vårt klot, och att månen,
som ligger midt emellan himmelen och underjorden,
är den rätta jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
