Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet icke är ett tillräckligt skäl for att förkasta
densamma», talat till sakens fördel i följande ordalag:
»Man kan af dessa exempel tydligt se med hvilken
envishet och hårdnackenhet flera af dessa kunniga män
höllo sig fast vid en så grof förvillelse, huru föga
sannolikhet det enligt deras åsigt fanns, och huru
otroligt det syntes dem att det kunde finnas menniskor
på jordens andra sida. Åsigten att det finnes
menniskor i månen bör således icke förkastas derföre, att
den är stridande mot det allmänna tänkesättet.»
Ptolemei lära om jordens orörlighet och ställning
i verldens medelpunkt innebar icke hos sig begreppet
om verldens sferiska form; derför se vi ock de
besynnerliga åsigter, som af en egyptisk munk
framställdes angående verldens utseende, trodda under det
sjette århundradet. Cosmas, med tillnamnet
Indico-pleustes, skref efter en resa till Indien en Topografi
öfver den kristna verlden, i afsigt att vederlägga dem
som vågade att gifva jorden en rund form. Enligt
honom var jorden fyrkantig eller, för att tala
noggrannare, aflång såsom en parallelogram, hvars större sidor
äro dubbelt så långa som de mindre; ytan var plan;
en obegränsad vattenyta omgaf denna slätt, och dessa
vatten hade bildat fyra sjöar på jorden: Medelhafvet,
Kaspiska hafvet, Arabiska och Persiska vikarna.
Österut i det yttre hafvet skulle möjligen en klarsynt
resande kunnat upptäcka Eden, men det tyckes som
om ingen återsett denna saliga nejd. På andra sidan
det stora hafvet och på ett afstånd som af ingen kunde
nås reste sig fyra murar, hvilka inneslöto verlden.
Dessa hvalfformiga murar sammanlöpte i en viss punkt
och bildade himlahvalfvet, ofvanför hvilket den
strålande Empyréen hade sin plats. Hvad stjernorna
angick, så kretsade de under detta hvalf; ombyte mellan
dag och natt orsakades af ett högt berg norrut, bakom
hvilket solen gick ned hvarje afton.
Det är lätt begripligt att uppfinnaren af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
