- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
226

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dante Alighieri, Il Paradiso. A. D. 1300. (Tryckt
första gången ar 1472.)

Långfredagen år 1300, vid tretiotre års ålder,
nedsteg Dante till underjorden. Han genomfor alla
kretsarna på tjugufyra timmar, uppnådde jordens
medelpunkt och passerade den, under det att han med möda
kunde kringgå Lucifers jättelika kropp, höjde sig upp
mot dennes fötter, och, uppstigande till jordytan på
södra hemisferen, anlände han följande dag till
skärseldens berg, der Virgilius öfverlemnade honom åt
Beatrices beskydd; sedan han renat sig i det jordiska
paradiset, företog han resan till himmelen och besökte de
olika sfererna: Månen, Mercurius, Venus, Solen, Mars,
Jupiter, Saturnus, Fixstjernorna, Primum mobile och
Empyréen. — Vi vilja ur detta Dantes storartade
skaldestycke anföra följande, som berör ämnet för detta
arbete.

»Han, som sätter hela universum i rörelse, låter
sin herrlighet stråla klarare inom en del och svagare
inom en annan del af detsamma.

»Jag har varit i himmelen, som erhåller mer af
hans ljus, och jag har sett saker, hvilka den som
nedstiger derifrån icke förmår att återgifva.

». . . Beatrice blickade uppåt, och jag såg in i
hennes ögon; och måhända på lika kort tid som åtgår att
lägga pilen på bågsträngen och afskjuta den;

»Såg jag mig förflyttad till ett ställe, hvars under
tvingade mig att mot henne vända mina blickar; men
hon, för hvilken mina känslor ej kunde hållas fördolda,

»Vändande sig mot mig, lika intagande som skön,
sade: »Upplyft din tacksamma ande mot Gud som
förflyttat oss till den första stjernan.»

Denna första stjerna, Månen, hvilken skalden längre
fram kallar den eviga Perlan, visade sig som en
genomskinlig diamant; närmande sig honom, omgifvas de
resande af ett lysande moln, och deras kroppar tyckas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free