Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tecken, än med hänseende till det afhandlade ämnet,
som Marcel Palingenius gaf denna titel åt sitt arbete.
Emellertid afhandla elfte och tolfte böckerna
hufvudsakligast den astrologiska astronomien i enlighet med
Ptolemei system.
Se här några karakteristiska yttranden af
astrologen från Ferrara.
»Den öfre etern, hvaraf himmelen hufvudsakligast
är bildad, är hårdare än diamanten. Alla kloten rulla
omkring med himmelen, som är primum mobile. Dessa
äro de former som gifva upphof åt tingen. Etern är
befolkad med invånare som lefva utan att känna något
behof af näring. — Man gör den intressanta upptäckten
att Palingenius såsom läkare säger att materien är evig,
och som teolog förnekar att så kan vara förhållandet.
I tolfte boken ser man »att de skapade tingen
icke begränsas af etern; utanför himmelens rymd
finnes det ett ljus utan gränser som icke är materielt.»
Detta påminner om de gamla filosofernes drömmar om
en tredubbel himmel, hvilken de trodde vara befolkad
med invånare. Det finnes ett icke kroppsligt ljus, som
ger upphof åt allt, och likväl kan det icke förnimmas
af kroppsliga ögon. Etern och detta immateriela ljus
äro befolkade med en oräknelig mängd af högre
väsenden, hvilkas höghet och lif han skildrar.
»Min sånggudinna, säger han i början af elfte
sången, skall skildra de högst belägna ställena inom
verlden och de ytterst belägna punkterna, hvilka
himmelen innesluter inom sin ofantliga rymd och hvilka
han drager med sig under en evig och cirkelformig
rörelse, hvarigenom han innesluter alla lefvande
väsenden inom sig sjelf. Han är delad i fem zoner, hvar
och en bebodd af folk hvilka harmoniera med hans
temperatur; åtminstone finnes det intet som kan hindra
oss från att antaga det.» Gudarne äro icke känsliga,
hvarken för den strängaste köld eller för den mest
brännande hetta, emedan sådana olägenheter endast
äro till för jorden. I denna eter förekommer aldrig is
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
