Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och han behöfver icke frukta någon våldsam hetta.
Ehuru han ständigt rullar, är han dock alltid
oföränderlig och lemnar aldrig den plats han en gång
innehar; ty han har af det gudomliga förnuftet blifvit
placerad mellan tvänne fasta och orubbliga poler, hvilka
hålla honom tillsammans och af hvilka den ena alltid
är synlig för oss och för med sig högt öfver hafvet
de båda Björnarna; den andra polen sväfvar öfver
jordklotets andra del och synes för antipoderna som
ett svagt ljus, som liknar natten.»
Här upphör skymningen.
KAPITLET V.
Pånyttfödelse. — Copernicus: Himlakropparnas rörelser. — Statu
quo. — Montaignes Essais. — Jordano Bruno: Om verldsalltet och
om verldarnas oändliga antal. — De sista opponenterna. — Försvarare.
— Galilei. — Kepler: Resa till Månen. — Filosofer. — Astrologer.
— Alkemister.
(1543—1634).
Teorien om jordens dubbla rörelse omkring sin
egen axel och omkring solen är en af gammalt känd
sanning, hvars upphof man icke kan bestämma. Hon
trängde sig på Arkimedes såväl som på Aristoteles
och Platon. Seneca, Cicero och framför allt Plutarkos
tala ganska bestämdt om henne. Då emellertid denna
sanning tycktes strida mot sinnenas vittnesbörd, hade
hon svårt att vinna insteg hos menniskorna; och
Copernicus tillkommer hedern att hafva befäst henne
under den nyare tiden.
Men för honom var denna sanning en rent fysisk
sanning. Han afhöll sig icke blott från att blicka in
i det perspektiv hon öppnade för filosofien, utan ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
