Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följd af det stora och obestridliga värdet af de teorier
de framställa. Den namnkunnige Jordano är en af
renaissancens mest framstående gestalter, på samma
gång som en af de skönaste och mest oförgängliga.
Hans skrifter hafva den eviga förtjensten att hafva
brutit väg för tankefriheten i verlden.
Utan att i allt dela hans panteistiska teorier och
hans imaginära system rörande det lefvande universum,
så igenkänna vi dock i hans arbete grundprinciperna
för experimental-filosofien, hvilken Galilei började
antaga, och hvaraf han inom kort blef en icke mindre
ryktbar representant. Om det hos Bruno — såsom hos
en hvar af oss — förekom irringar, tillhörande
vetenskapens gryningsperiod, tillkommer det oss dock att
undanröja dessa moln, för att låta vår hjelte framstå
i hela sin glans.
Jordano Bruno förkunnade rymdens och verldarnas
oändlighet. Såsom grundpelarna för sitt system
betraktade han sina båda arbeten: Dell’ Inftnito, Universo e
Mondi och Bella Causa, Principio et Uno. Det senare
föregick det förstnämnda med några år, och har till
uppgift att framhålla det oändligas enhet, och det
andra dess mångfald.
I första diaglogen spåra vi tydligt Brunos afsigt
att försätta sin lära i harmoni med det nya
verldssystemet. »Om icke jorden ligger orörlig i verldens
medelpunkt, säger han, så har universum hvarken
medelpunkt eller gränser; då finnes redan det
oändliga förverkligadt i den synliga skapelsen, i
himlarymdernas oändlighet; då bildar slutligen de oräkneliga
varelserna en obegränsad enhet, frambragt och
vidmakthållen af den ursprungliga enheten, af orsakernas orsak.»
Denna ursprungliga enhet tillkommer den oändliga
anden, den universela själen, som icke är ett
begränsadt väsende, utan som man kunde förlikna vid en röst
som fyller, utan att deri förloras, sferen inom hvilken
han ljuder. Denna själ är upphofvet till det allmänna
lifvet på verldarna. Tron framställer Gud såsom stå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
