Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig att Dante kom direkte dit, när han steg upp till
antipoderna, och att han fann det under formen af ett
mycket högt berg, en upphöjning hvilken, såsom det
tyckes, uppkommit när Lucifer störtades från himmelen
till jorden af erkeengelen Gabriel. Kristofer Columbi
åsigt skilde sig icke väsentligt från föregående. »Jag
har en tid trott att jorden var sferisk, säger han, men
jag har sedermera kommit att bilda mig ett annat
begrepp om verlden; jag fann att hon icke är rund
på det sätt man skildrat henne, utan att hon har
formen af ett päron eller af en rund boll, som på ett
ställe är försedd med en upphöjning. Men jag tror
att, om jag passerade linien och anlände till denna
jordens högsta punkt, jag skulle förnimma en mildare
temperatur och skåda andra stjernor på himlahvalfvet;
icke emedan jag derför tror att den högsta punkten
är en behaglig vistelseort eller ens är försedd med
vatten, eller att man ens kan bestiga honom, utan
emedan jag är förvissad om att det jordiska paradiset.
till hvilket ingen kan komma utan med Guds
särskilda tillstädjande, ligger der.» Den gudfruktige
amiralen trodde sig i många af den nya verldens floder
se det vatten som nedströmmade från detta herrliga
ställe, och det femtonde århundradet såg många
skildringar dyka upp öfver praktfulla städer, ända från
Marco Polos Cipangu ända till den på Ceylons
bergspets, der man ännu såg Adams fotspår. Också var
det icke utan saknad man såg biskop Avila förflytta
lustträdgården till månen eller någon annan
utomjordisk trakt, och munkarne glömde aldrig att säga åt
pilgrimerna som återkommo från orienten: »Om icke
det jordiska paradiset upplöst sig och försvunnit,
liksom dessa gäckande hägringar man ser i Syriens öknar,
så finnes det alltid i Eden i Lyckliga Arabien.»
Man har utan tvifvel redan anmärkt, att man till
den tidrymd vi i vår skildring kommit, hade inskränkt
sina kolonisationsförsök till månen: det är snarare ett
tvåtal än ett flertal af verldar, som man hittills för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
