Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slägttycke med Rabelais och Montaigne, kan man
betrakta honom som den sista Galliern. Utom dess
kommer han sjelf att tala för sig. Låtom oss derför
återtaga den afbrutna berättelsen.
»Denna tanke, hvars djerfhet behagade mitt lynne,
och som stadgades genom motsägelserna, slog så djupa
rötter hos mig, att jag under hela det återstående af
vägen var hafvande med tusen definitioner på månen,
hvilka jag dock icke förmådde att framställa. Genom
att emellertid söka stöd för denna sällsamma tro i
resonemanger som nära nog antogo en allvarlig
pregel, var jag redan på väg att helt och hållet
öfverlemna mig åt densamma, då ett mirakel eller en
tillfällighet, Försynen, lyckan, eller måhända något man
kallar vision, hjernspöke eller till och med
sinnesförvirring genom en händelse förde mig in på den väg
som föranledt mig att skrifva detta arbete. Då jag
kommit hem, steg jag upp till min studerkammare,
der jag på bordet fann en öppnad bok, som jag icke
sjelf hade lagt der. Det var Cardans arbete; och ehuru
jag icke hade ämnat att läsa deri, föllo mina blickar
liksom af tvång just på en historia af denne filosof,
som sade: att då han en afton satt vid ljussken och
läste, såg han två resliga gubbar komma in genom de
stängda dörrarna; till svar på de många frågor han
framställde till dem, svarade de att de voro invånare
från månen och försvunno. Jag stod slagen af en sådan
öfverraskning, lika mycket af att se boken, som
kommit dit af sig sjelf, som af att se henne ligga
uppslagen just vid det stället och vid det tillfället, att jag
tog denna händelsernas sammanlänkning för en
inspiration att bibringa menniskorna kunskap om att månen
är en verld . . . Utan tvifvel, säger han längre fram,
voro dessa gamla gubbar, som visade sig för den store
mannen, desamma som hade flyttat min bok och
öppnat henne vid detta ställe, för att spara sig mödan
att tilltala mig, såsom de gjort med Cardan. Men,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
