Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gör en sorglig skildring af sitt fängelse. »Det
gräsliga qväkandet af grodorna, som krälade omkring
i dyn, kom mig att önska, att jag varit döf; jag kände
huru ödlorna kilade upp efter mina ben, huru ormar
slingrade sig omkring min hals. . . Att skildra det
Öfriga går öfver min förmåga.» Cyrano älskade den
friska luften, solen och friheten; han kände sig således
mycket illa till mods i detta torn. Genom några
vänners inflytande erhöll han tillstånd att utbyta tornets
källarvåning mot dess spets. I denna nya boning och
njutande af umgänget med flera fångar, började han,
under föregifvande att det var fysikaliska
instrumenter, att konstruera en luftseglingsmachin, med hvars
tillhjelp han hoppades att kunna återvända till Cotignac.
Machinen bestod af en stor och mycket lätt låda,
som i händelse af behof kunde hermetiskt tillslutas, och
som hade sex fots höjd och tre eller fyra fots bredd.
Denna låda hade upptill och nedtill en öppning,
hvarigenom halsen på en kristallkula kunde gå ned i lådans
inre. Denna kula hade formen af en ikosaeder med
slipade ytor och frambragte samma verkningar som en
brännspegel.
En vacker morgon satt han i sin machin på
tornets terass. Solen belyste den genomskinliga
ikosae-dern, och hennes strålar nedträngde i lådans inre och
frambragte magiska färgskiftningar, då plötsligt
uppfinnaren kände en skakning, som om hans machin
lyftats medelst en talja. Hvad föregick? Tomrummet,
som af solstrålarna åstadkoms i ikosaedern, drog till
sig luften, som strömmade in genom den undra
öppningen, och dref derigenom lådan uppåt. Allt detta
försiggick så hastigt, att då resenären, sedan han
hemtat sig från den första öfverraskningen, ville orientera
sig och med ett segelgarn brassa seglet, hvarmed han
utrustat sin machin, för att kunna segla mot Cotignac,
fann han sig redan hafva stigit till en sådan höjd, att
staden Toulouse såg ut endast som en punkt. Han
steg mot solen. När han närmade sig detta brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
