Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen då Theodidactus försattes i extatiskt
tillstånd genombäfvades hela hans varelse af tonerna från
en himmelsk musik, som fyllde honom med en
hemlighetsfull trånad. Verkan af denna milda musik var
så mäktig, att själen icke längre kunde qvarstanna
som fånge i jordekroppens prosaiska fängelse.
Fantastiska och hänförande bilder omstrålade henne, och
slutligen lösslet hon sig ur kroppen, såsom ur en tung
sömn och befann sig i en okänd verlds tomrum. Snart
syntes en man af ett ovanligt utseende komma emot
henne; hans hufvud och ansigte strålade, hans Ögon
lyste som brinnande kol; hans kläder hade en okänd
snitt; han var utrustad med stora och glänsande
vingar; hans fötter och händer öfverträffade de dyrbaraste
ädelstenar i skönhet; i sin högra hand bar han en
sfer, inom hvilken man såg irrande stjernor och
färgskiftande sferer. Vid anblicken af detta främmande
väsende fattas Theodidactus af en häftig darrning,
håren resa sig på hans hufvud och rösten vägrar att
göra tjenst. Men med den mildaste stämma säger
genien: »Stig upp och frukta intet, Theodidactus; se,
dina önskningar hafva blifvit beviljade, och jag har
blifvit sänd att för dig uppenbara den allsmäktige
Gudens glans och majestät, för så vidt sådant kan
meddelas dödliga varelser. Mitt namn är Kosmiel, den
Högstes sändebud och verldens genius; min heliga
gloria betecknar cherubimernas ära; mina brinnande
ögon beteckna det himmelska ljuset, sferen jag bär i
ena handen är en symbol af stjerneverlden, vågskålen
jag håller i den andra en bild af de gudomliga
lagarna. Kom, min son, se, himmelens väg står oss
öppen, och betrakta nu skaparens majestät och hans
skapelses prakt; kom, min son!»
Och nu befinner sig vår resande på väg till månen.
Under sin öfverresa iakttager han den successiva
förändringen af jordens utseende, sedd från olika höjder,
och som ett märkvärdigt faktum torde böra anmärkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
