Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle man försöka att skildra deras fullkomligheter,
ty menskliga ord skulle vara för svaga för att skildra
en sådan skönhet. De äro klädda i hvita drägter,
hvilka under solstrålarnas belysning skifta af ögat
smekande färger; de nedstiga från kullen: en del bära
cymbaler och cittror, och strömmar af harmoni fylla
luften; andra bära sköna blomsterkorgar, derur rosor
och liljor, hyacinter och narcisser efter behag kunna
tagas . . . Vid deras anblick, hänförd af vällukternas,
musikens och skönhetens tredubbla tjusning, bereder
sig Theodidactus att helsa dessa lysande representanter
af menskligheten på denna herrliga verld, men Kosmiel
hejdar honom med förklaringen att dessa väsenden
icke tillhöra menniskornas familj. Jorden är
menniskans hemvist; dessa han nu såg voro englar, den
Högstes sändebud, som blifvit satta att vaka öfver
Venus och att leda hennes lopp genom rymden, på
det att hon skulle uppfylla sin gifna bestämmelse inom
naturen. Genien fortfor sedermera att visa huru sagde
englar öfver de lägre belägna ställena utgjuta Venus’
lyckosamma inflytelser, tack vare hvilka de invånare
på jorden, som födas under denna lyckliga stjerna,
begåfvas med skönhet, behag och en förträfflig karakter.
En del skriftställare hafva annorlunda tolkat
Kir-chers samtal, och då de icke gjort sig mödan att
genomläsa denna stora volym i qvartformat om femhundra
sidor, hafva de endast ytligt ögnat på hans svulstiga
latin. De hafva trott att han befolkat planeterna med
invånare som harmonierade med verldarnas astrologiska
betydelse, fastän han uttryckligen försvarar sig mot
en dylik åsigt och aldrig på himmelens fält möter
ett spår af den jordiska menniskoracen, utan endast
odödliga andar.
Innan han lemnar den hänförande Venus, anhåller
Theodidactus hos Kosmiel att få taga med sig något
af de många sköna föremål som ligga spridda på fälten,
för att medföra det till jorden såsom ett vittnesbörd;
men då Kosmiel gjorde för honom klart att Venus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
