Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina tofflor och min nattmössa.» Från den dagen
bodde han i palatset. Der skref han sina Elementer
till den högre geometrien, hvarom han yttrade: »Det
är en bok som endast kan förstås af sju eller åtta
matematici i Europa, och jag är icke en af dessa åtta.»
En af våra samtida har om Fontenelle yttrat:
»att han lefvat under solen utan att se himmelen, i
qvinnors närhet, utan att öppna sitt hjerta, sett
vinberget, utan att bita i den purpurfärgade drufvan; att
han förlorat åttio år af sitt lif med att utstyra de
vanligaste sanningar med bjefs, att odla blommor utan
doft, att blända sig med stilens fyrverkeri, som endast
lemnar skuggan i sitt spår, att, såsom Voltaire yttrat,
väga ett infall och ett epigram på vågskålar af
spindelväf; att han var en poet utan själ, utan storhet,
utan enkelhet; att han endast pladdrat för sin tids
lärda qvinnor . . . etc. *). För att sjelfva bedöma
honom, låtom oss öppna hans bok och läsa. Första sidan
skall genast lemna oss det bästa profvet på hans stil
och på hans sätt att filosofera; vi skola sedan
genombläddra arbetet och efter eget godtfinnande uppehålla
oss vid de utmärktaste ställena. Hans första ord
påminna något om Cyrano; men det är ju så naturligt
att tvänne snillen sammanträffa när de bulta på
samma port.
»Vi gingo en afton efter supéen, säger han, att
promenera i parken, markisinnan och jag. En herrlig
svalka gjorde oss skadeslösa för den tryckande hetta
vi under dagen utstått. Månen hade gått upp sedan
en timma tillbaka, och hans strålar, som trängde till
oss genom trädens löfverk, frambragte en behaglig
blandning af ett bländande hvitt sken med all de»
omgifvande grönskan, som skiftade i svart. Icke ett
moln på himmelen undanskymde eller fördunklade den
minsta stjernan; de lyste alla med ren silfverglans,
som ännu mer förhöjdes af den mörkblå botten hvarpå
*) A. Houssaye, Galerie du dix-huitieme siécle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
