- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
409

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vår resenär kände förunderligt väl till
gravitations- och attraktionslagarna och visste att så väl
betjena sig af dem, att han än med tillhjelp af en
solstråle, än medelst den lägenhet en komet erbjöd,
förflyttade sig från klot till klot, liksom en fågel
hoppar från den ena grenen till den andra. Sedan
han besökt Vintergatan och flera andra verldar,
anlände han till Saturni klot. Huru van han än var att
skåda nya ting kunde han ej till en början, då han
såg klotets och dess invånares litenhet, undertrycka
detta öfverlägsenhetens leende, som någon gång visar
sig hos de visaste; ty Saturnus är i sjelfva verket
endast sjuhundra gånger större än jorden; och
medborgarne i detta land äro dvergar, som endast äro
tusen famnar långa eller så omkring; men som han
var godmodig, gjorde han sig snart förtrolig med
småfolket och knöt ett vänskapsband med sekreteraren vid
Saturni akademi. Under ett samtal dem emellan
frågade Micromegas, som ville utvidga sitt
kunskapsförråd, huru många sinnen menniskorna på deras klot
hade. — Vi hafva sjutiotvå, svarade akademikern, och
vi beklaga oss dagligen öfver deras ringa antal. Vår
fantasi ilar ständigt utom våra materiela behof: med
våra sjutiotvå sinnen finna vi att vår ring och våra
fem månar äro ett alltför inskränkt fält för oss. —
Det tror jag nog, säger Micromegas, ty på vårt klot
hafva vi nära tusen sinnen, och det oaktadt känna vi
dock alltid en viss obestämd längtan, en oro som
ständigt påminner oss att vi äro helt obetydliga
varelser och att det gifves vida fullkomligare väsenden.
— Huru länge lefven I? fortfor Micromegas. — Ah!
helt kort tid, svarar den lilla mannen från Saturnus,
vi lefva endast femhundra omlopp kring solen (nära
femton tusen år). Ni ser att det ungefär är detsamma
som att dö straxt man blifvit född. — Om ni icke
vore filosof, svarade Micromegas, skulle jag frukta att
göra eder ledsen, när jag säger att vi lefva sjuhundra
gånger längre än ni; men ni vet alltför väl att, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free