Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilda en mellanlänk mellan Orang-outangen och
Hot-tentoten. Deras kropp är betäckt med långt ljusrödt
hår, men deras hufvud är fullkomligt skalligt. De
tillbringa sitt lif med att prygla hvarandra.
Invånarne på Mars, öfverlägsna dem på Venus,
likna i det närmaste våra negrer. Summan är, att
lifvet blir desto bättre representeradt, ju längre
planeterna ligga från solen. Jupiter tyckes föra
mensklighetens spira, ty när man lemnar honom, förefaller det
oss som om menniskorna åter mer närmade sig djuren.
Sålunda äro Saturni invånare betäckta med tjockt,
snöhvitt hår; deras runda ögon äro röda som Ögonen på
en hvit kanin, och deras pupiller likna ugglans och
de djurs hvilka jaga under natten; qvinnorna hafva
hvitare och mera silkeslent hår än männerna;
allesamman äro de försedda med aderton tum långa öron,
bildande ett slags tratt, kantad med långa och styfva
borst. »När man tilltalade dem, sträckte de fram de
rörliga öronen och tillslöto ögonen för att icke
distraheras, hvilket bidrog att gifva dem ett intagande- och
välvilligt utseende.
Invånarne på Uranus utgöras af gäss. Till en
början anade icke den resande att dessa voro planetens
förnuftiga varelser; han närmade sig en dam, och genast
flögo de alla bort derifrån under högljudt kacklande
med undantag af en enda, som hade fått ena foten
insnärjd i sjögräset. »Jag närmade mig henne
springande, säger han, och jag stod just i begrepp att gripa
tag i henne, då jag studsade tillbaka af förvåning;
hon höjde mot mig sitt hvita hufvud, prydt med en
präktig tofs af hvita fjädrar och visade mig det
vackraste unga flickansigte jag någonsin sett under min
lefnad. Med tillhjelp af den magiska kraften hos min
skyddsandes krycka, förstod jag genast hennes
kacklande, och hon sade mig med en bönfallande blick:
— Främmande vidunder, jag besvär dig vid himmelen,
tillfoga mig intet ondt! Jag är en stackars liten gås,
mycket ung och mycket oskyldig, ty jag är endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
