- Project Runeberg -  Fantasiens verldar och verklighetens verldar /
485

(1867) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fäster den ställning läran intagit inom vetenskapens
och filosofiens historia. För de flesta har hon
uppenbarat sig under sina allvarliga och majestätiska drag;
för andra visar hon sig ännu under den fantastiska
drägt hvari menniskofantasien insvept henne. Men hon
har hädanefter eröfrat sig en plats på vetenskapens
område; — man har insett, såsom en ryktbar
författare skrifvit, »att de bebodda verldarnas flertalighet är
astronomiens slutföljd och hufvudtema.»

Under den stora mönstring vi nu genomgått, från
och med den gamla historiens dimhöljda horisont till
och med våra dagar, hafva vi sett de bizarra och
olikartade leden i författarnes armé gå förbi våra ögon.
Sedan vi till sport naturen om verldsalltets anordnande
och om tillståndet på de fjerran från oss belägna
bostäder, som jemte vår sväfva omkring i den
gränslösa rymden, hafva vi velat tillspörja menniskan hvad
hon sjelf tänkt rörande denna märkvärdiga fråga, och
hvilket svar hon hade gifvit på detta det obekantas
frågetecken, som ständigt framställer sig för henne.
Då vi fullföljt denna föresats, har menniskan visat oss
att hon, trots sin lysande och bördiga
uppfinningsförmåga, alltid stannat under verkligheten; genom sina
kraftigaste ansträngningars förenade verkan har hon
dock icke lyckats att frambringa hvad naturen helt
enkelt låter framträda genom den nödvändiga ordningen
i tingens oafbrutna följd.

Hvilket förnuft skulle kunna följa
inbillningskraften med hennes talrika nycker under hennes
obegränsade flygt bland de okända sfererna? Och hvilken
blick skulle uppnå gränserna af dessa hemlighetsfulla
konungadömen, dit hon förflyttas på sina af otålighet
darrande vingar? Vi hafva iakttagit det: vare sig
hon tager vetandets fasta mark till utgångspunkt för
sin djerfva flygt i rymden; vare sig hon låter förleda
sig af drömmar och, buren på lätta moln, följer de
nyckfulla vindarnas skiftande riktningar, känner hon
inga gränser för sin förmätenhet och reser efter behag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:37:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fantasien/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free